Natten har varit fruktansvärd, har snurrat runt hela natten och i morse låg lakanet som en korv i sängen, oro för framtiden, oro för livet, saknad, tomhet. Mår verkligen inte bra, det är fint och vackert ute men jag tvivlar på att vi kan bi kvar som läget är och så är det ju i Karlstad nästan alla jobb finns och det är långt dit ifrån Västra Ämtervik så vi får se hur allt blir.

Får vänta på fogden nu och se vad de vill hämta här hos oss, jag vet inte hur de är funtade men det är väl inte för mig att veta. Idag läste maken i aftonbladet om försäkringskassans svindlarresa, casinoresa för att lära sig hitta lurendrejare, nota 112.000 sek, men på samma gång har de inte råd att betala ut sjukpenning till drabbade människor, jag säger det igen, Fy fan för sjukkassan.

Jag saknar dig Kim så jag går sönder, jag vill skrika att jag blir tokig av det här, vad ska jag göra, jag vill ju ha dig tillbaka men det går ju inte. Jag vill, det är det enda jag vill!!! Det är så orättvist att du ska vara död, du borde inte vara det och jag känner att jag har del i det, ångesten äter upp mig, borde ju fattat.

Jag kan nog sätta faser på sorgen nu och säga att jag är i fas 2 för jag är inte längre inne i chockdimman som fas 1 innebar, jag känner på ett annat sätt nu, inte mindre smärtsamt med med en känsla av ett hopplöst hopp, jag har förstått att det är över det tog mig 4,5 månad att inse det älskade Kimpan, nu sitter jag här och förstår inte fan är det bättre. Jag vill gråta nu, gör ont att tänka på det. I bland när jag ser dina kort så strålar det ut andrenalin i min kropp, jag kan känna hur det kommer och sedan kommer ångest och sköljer in över mig, det är ofattbart svårt att sakna dig och att veta att jag ALDRIG mer får träffa dig eller höra dig prata och skoja. Jag vill dö i de ögonblicken, det vill jag verkligen men så tar jag mig i akt och tänker på de som jag älskar och som älskar mig, jag kan inte följa efter Kim fast att jag vill. Jag måste härda ut att leva ett liv utan dig, hur det vet jag faktiskt inte ännu, jag har inte kommit dit ännu kanske är det fas 3 och när den kommer vet jag faktiskt inte, nu är det fas 2, jag lever men ändå inte, jag tar del av det som sker, jag kan stundvis le men det åker undan lika fort igen. Saknaden är enorm och vetskapen alldeles för hård att mitt älskade barn har dött, jag vill kämpa emot, det är en inre mekanism som automatiskt vill kämpa emot och innerst inne vet jag att det strider emot sunt förnuft men det händer i alla fall, panikkänslan som kommer och så kommer det tillbaka att det är för sent. Så håller det på inom mig och det väcks av så mycket, det kan vara någon ung kille som går på trottoaren i ett litet ögonblick kan jag glömma att du är död, så händer allt det jag skrivit och så är jag tillbaka igen, smärtsamma minuter. Ska mitt liv alltid vara så här eller kan jag se fram emot en fas 3 eller finns det inte mer än det här?

Jag är trött, tagen och jag håller tillbaka tårarna som jag känner ligger på lur, jag vill gråta för att lätta smärtan, men det sitter fast, jag vet inte om jag av omedvetenhet försöker vara duktig för att inte göra de som är mig kära illa, för jag vet att de lider då de ser mig så här. Önskar att livet kunnat vara lite mildare, att ett mirakel kunnat ske, att du kom tillbaka igen älskade lilla Kim. Men jag befinner mig här i fas 2 och jag mår förbannat illa.

Älskar och saknar dig i evighet. Mamma

Nu har kvällen kommit och det ska bli lite tevetittande för våran del, har varit ute och åkt idag så jag är trätt och sliten, det är en bit att resa till mamma och pappa. Fick som vanligt en del mat av dem, de är så goa och jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan dem. Svårt, allt är svårt.

Maken vart hundbiten och sjukskrevs för att handen var biten rakt igenom och lillfingret aningens sargat av en rottweiler och i 5 veckors tid var han sjukskriven nu så har man beslutat på försäkringskassan att maken som arbetslös borde sökt andra jobb som han kunnat ta med sin trasiga och bandagerade hand så man nekar honom pengar. Det samhället vi lever i idag är ju helt sjukt, själv så blev jag ju arbetslös mitt i sjukskrivningen och helt plötsligt så gäller andra regler och jag får lämna in ny ansökan som skall in och handläggas vilket kan innebära en handläggningstid på minst 1 mån, jag kräks på allt så är man psykiskt sjuk, mår dåligt och det bara hopar sig med problem. Vi har börjat se oss om efter billigare boende för jag bävar för vinterhalvåret här det var ruskigt dyrt.

Försöker hålla huvudet uppe men det känns motigt, har mått så bra i två dagar så kom det här, nu kan vi inte ens betala hyra än mindre andra räkningar. Jag vet då inte vad vi ska ta oss till, min sons dödsfall har inneburit en katastrof på många sätt både själsligt och ekonomiskt så det är tungt. Rent ut sagt för jävligt, allt rasar runt oss och så saknar jag min son, det är så hopplöst allting. När man äntligen tror att man ska orka resa sig lite så slår något nytt oss i ansiktet, ger inte mycket för detta livet och utan min son känns det tomt och ödsligt i mitt liv, mycket som är meningslöst just nu. Jag ska packa ned för kvällen och så ska jag ta mitt vatten och sätta mig vid teverutan och glana tills jag blir trött.   Min älskade goa kille, jag önskar så att du vore här, att jag vakande upp och att allt varit en hemsk dröm, jag försöker att lura mig själv men ddet är bara konstgjord andning. Varför Kim, du var min lilla ögonsten. Saknar dig så jag går sönder, det gör så ont inuti och efter två bra dagar så sjunker jag fort igen. Kan inte fatta, jo det är nog det jag gör, du är borta, herregud det är så hemskt och jag kan inte göra ett endaste dugg älskade hjärtat, varför? Jag behöver dig! Du lämnade mig trasig och jag går inte reparera, snälla ge mig ett tecken från ovan att du finns kvar i mitt liv, jag är så slut min kamp är för hård, jag känner mig sårbar som ett barn. Trött, långt in i själen och önskar jag kunde träffa dig. Älskar dig för evigt!

Mamma

Jag känner mig lugn idag ska ta en tur och hälsa på min mamma och pappa, har skrivit ut kort på lillkillen för att ta med till dem så de får se honom, pratade med Helena idag och hon är matt så hon måste ta det lugnt nu, ska köpa järntabletter så hon får ork igen efter att ha tappat 1,5 L blod vid förlossningen, men det blir ju bättre bara hon vilar sig. I morgon ska de till sjukhuset och ta PKU test på lillkillen och med tanke på vilken vacker färg han hade så kan det vara lite lättare gulsot så det är bra att komma in och kolla, brukar räcka med lite solsken.

Jag får hem min bonusgrabb christian som ska vara hos oss över helgen han kommer med tåget till västra Ämtervik station om en stund så vi ska hämta upp honom där tror det var 12.56 sedan ska det bli att åka en tur hem till mamma och pappa för att hälsa på så våran dag är bokad idag. Det är fortsatt sol ute och jag känner mig lättare i sinnet, saknar Kim i massor men på något sätt var det som att då brevet från fogden kom fick jag en uppvakningsörfil, livet är hårt att levas, de får komma opch se om det finns nåt av värde och sedan är det inget mer att göra.

Jag är inte lika nere just nu och jag hoppas det håller i sig, det är fortfarande jobbigt att kim inte får vara med oss, att han inte var med igår och höll lillkillen som kommit som han alltid brukade göra, men ändå har jag accepterat att han inte är det nu, skillnaden känns inom mig trots att allt är bräckligt fortfarande så är det så det är. Min saknad är inte mindre som jag varit rädd att den skulle vara, den finns där med mig hela tiden, men jag lever för att jag måste ju göra det och livet går vidare även om jag trodde det skulle ta slut bara så kort tid som för ett par dagar sedan. Dock är jag fortfarande konstig, glömmer saker som jag vet att jag kan, men det blir helt blankt i huvudet och så står jag som ett fån och fattar inget, det gör mig så arg så jag blir tokig ska ta ett exempel. Inne i telefonen kan jag komma åt nedladdade filer och jag har varit i den mappen tusen gånger men så helt plötsligt vet jag inte ens vart det är man går in. Tomt.. Fick ringa dottern och fråga, hon skrattar så klart och förklarar men själv blir jag ju så trött på mig själv att jag håller på att gå åt och så här har det varit sedan Kim dog för 4,5 månad sedan.

Jag vet att jag måste tillbaka, måste få ett jobb till sist, men jag är så rädd att inte klara av det då det blir så här hela tiden. Sjukkassan har jag sänt in nya papper till nu så onsdag senast borde de ha dem och kan då börja utreda om jag kan få vara sjukskriven eftersom jag blev arbetslös mitt i sjukperioden, nya regler för arbetslösa. det är inte alltid lätt att vara människa i Sverige och än mindre att vara sjuk i Sverige, men det klagas ju överallt i tidningar och media hur man behandlar folk, man måste ändra sjukreglerna igen. Det gamla systemet var humant i alla fall.

I förrgår fick jag ett vackert kort med ett meddelande om att min son nu är nedlagd på minneslunden i Sunne, kändes svårt men på samma gång lättande att det blev bekräftat. Min sorg att mista min son får jag bära inom mig i resten av mitt liv men jag ska försöka att tänka mer på de stunder jag faktiskt kan vara lycklig och känna att vi hade tillsammans, alla åren jag fick vara en del i hans liv. Den saknad jag känner gör fortfarande lika ont och jag känner mig övergiven, det är svårt att lämnas då man älskar någon som jag älskar min son, men jag tror han finns med mig nu, han finns i mitt hjärta och vissa dagar kommer nog alltid vara fasansfulla och fyllda av sorg, men just idag mår jag fortfarande bra och jag tar vara på den stunden i mitt liv.

Älskade lilla Kimpan jag älskar dig för alltid och en dag kommer mamma till dig igen, tills dess får du vaka över oss min änglason.

Mamma

Just hemkommen från BB lilla killen. 4275 gr och 55 cm lång och en mormor och morfar som är så stolta och glada efter sitt första besök. Ett underbart litet knyte. Mamma är tagen men hemma och nu ska hon vila och samla krafter. Jag önskade extra mycket att du varit med oss idag Kim, men kanske har du varit det trots allt, kanske har du känt att du blivit morbror från din plats ovan oss. Vi är alla så glada och lyckliga idag, men vi har känt saknad trots detta har det varit underbart att leva just idag.

Nu ska jag ta mig ett glas med maken och fira att vi fått ett barnbarn till och sedan blir det nog sängläget för oss, så alla ni som läser min blogg: Stor Kram på er och tack för att ni finns.

Så har jag nu blivit mormor för 5:e gången, tokroligt men jag tänker mycket på om min son fick ett barn, jag vet att det talades om detta med en tjej i från Stockholm, ja mer än så vet jag inte det blev tyst tror jag så kanske valde hon ta bort det. I alla fall så ringde telefonen 3 i natt och värkar var på full G så vi rusade upp och iväg, snabbt på plats och la oss på soffan för att sova tills barnen vaknade, skittrött vi fick ett samtal ca 2,5 timme senare att det kommit en liten pojke 4275 gr och 55 cm lång , så liten var kanske att ta i. Pratade med dottern på telefonen men hon var tagen, trött och senare vid toabesök hade hon svimmat så man hade satt in dropp och gett sprutor, hade förlorat för mycket blod, nu har det gått några timmar sedan jag pratade med henne så jag hoppas hon mår bättre. Oroligt så mycket som kan hända vid en födsel. Robin var i alla fall stolt som en tupp då han for hem och skulle köra barnen till dagiset för Daniel deras pappa att ta över i eftermiddag så nu har de bara att koncentrera sig på varandra en stund och det är bra. Vi har lyckats att sova ett par timmar efter att vi kom hem så nu känns det bättre. Kim skulle ha blivit morbror idag eller ja den lilla har fått en änglamorbror, i alla fall så hade han sett fram emot den lilla trots hans beslut att ge sig av, han älskade verkligen alla de små syskonbarnen så det känns lite i hjärttrakten att han inte finns med oss för att fira nedkomsten idag, men jag har bett att han skall vaka över den lilla så jag hoppas han gör det.

I alla fall så är det glädjens dag idag och jag är så spänd på att få se den lilla grabben, ska ringa min dotter och se hur allt går om hon känner sig bättre. Orolig! Hennes syster skulle och besöka henne förut så nu fattas bara vi i vår familj så har vi varit på plats, hon behöver oss idag <3 min älskade dotter.  Fick tag på henne på telefonen och hennes svärföräldrar var på BB nu, det var en bromsslang som gått åt helvete på bilen deras när han for tillbaka till BB, så de skulle byta bil tills de ska hem . Hon får åka hem redan idag så jag tänkte vi hjälper henne med kvällsmat senare idag för det kan de båda behöva bara vila sig. Kanske kan jag återkomma med en bild eller två senare i kväll på den lilla nytillkomlingen.

Jag har haft en mycket trevlig dag, bjöd hit dottern med familj på våfflor, hemkokt sylt och huset doftade av nybakat bröd då de kom, jag har nämligen bakat tomatbröd idag, så gott. Barnen har det varit full rulle på idag och de har haft massor att titta på för hyresvärden och hans släkting har kört med sina traktorer hela dagen idag för att lägga upp timmer som han fällt så vilken dag som helst nu kommer det väl en timmerbil och hämtar upp allt. 

Jag har hjälpt min dotter att finna gratis babypaket och har nu fått tag på sammanlagt 4 gratis packen för nyfödda så de var nöjda och glada och i morgon ska de till 2 ställen och hämta lite roligheter, ja under denna veckan blir det nog en liten en i familjen i alla fall för det är huvudet nedåt och fixerat så allt är redo för start, barnmorskan hade inte trott att det skulle dröja nämnvärt.

De har åkt hem nu för att lägga smågrabbarna för kvällen, men de borde var atrötta och goa nu eftersom de har sprungit runt i trädgården och härjat i friska luften en hel dag så det blir nog inga problem. Jag har förberett för kvällsmat då maken kommer hem från jobbet ska ha torsk, potatis och morötter så får det bli någon god sås till detta med. Huvudsaken är att man får något mera i magen. I morgon ska jag en tur ut och posta på brevet till sjukkassan så att de blir glada och nöjda, fattar inte mitt i en sjukperiod att de verkligen behöver mera papper, slöseri med skattepengar alla dessa papper som skickas runt hela tiden och de har ju sjukintygen ändå ska man in med mer, ja regler..

Jag har fått hjälpa av svärson och dotter att städa klart här så nu är nästan allt på sin plats, vi har njutit av varandras sällskap och pratat i massor, bara helt enkelt varit, så avslappnat och trevligt. Jag känner mig verkligen bättre inte så jag slår klackarna i taket, men jag är inte lika nedstämd som jag varit. Ska snart ta och ta mig en dusch också för det var så varmt idag att jag blev alldeles svettig under vårt städpass. Men inget en dusch inte kan råda bot på och sedan blir det till att laga mat till den arbetande kocken :-)

En bra dag i det stora hela måste jag säga, vi har pratat en del om dig Kim och det är alltid lika skönt att byta tankar, både jag och Helena hade en jättesvår dag igår så då är det extra skönt att prata. Vi brukar hjälpas åt att lätta upp saknaden med minnen och varma tankar. Saknar dig så otroligt mycket älskade hjärtat, bär dig med mig i mitt hjärta vart jag än går och tänker varma tankar som jag hoppas du kan känna. Jag älskar dig av hela min själ men ingen önskan i världen kan ge mig dig tillbaka så jag försöker verkligen att resa mig igen, naturligtvis vet jag att jag kommer dyka ned i mörkret igen och säkert kommer det alltid att vara så för du var mitt älskade barn som inget i hela världen kan ersätta, det finns ingen enda människa som du, du var min underbara Kim.

Jag gråter inte lika ofta, men det gör ont inuti, jag tänker på dig hela tiden och i allt jag gör finns du. Du är någon jag aldrig ville mista men du är borta nu, jag lever hjärtat, men jag saknar dig ju.

Mamma