Nu äntligen så drar vårt företag Bra & Leve Förlag igång sin nästa fas, vi slår nu upp dörrarna för vår kursverksamhet på distans i samarbete med SVdistans.

Vi erbjuder en skrivarkurs för nybörjare och medel samt för den som vill skriva terapeutisk för att må bättre.

På kursen kommer vi att hålla oss i en ram för det skönlitterära i alla dess former. Dikter, noveller, romanskrivande, berättelser och även bloggskrivande.

Kursen handlar om att frigöra sig och våga skriva, väcka till liv orden i ditt inre och släppa ut idéer som Du inte tidigare anat att du besatt. En frigörelse genom små livfulla skrivövningar och ordlekar.

Detta innehåller distanskursen:

• ca 40 studietimmar (14 veckor)
• 7 nätträffar
• 7 kursbrev:
  - Fantasi/kreativitet
  - Synops & prolog
  - Monologer, dialoger, platsbeskrivningar och miljöskildringar
  - Dramatisering, intriger, vardagsrealism, transportsträckor och cliffhangers
  - Novell
  - Dikter & bloggar
  - Avslutning/novell
• 8 inlämningsuppgifter (med personlig feedback)
• 5 övningsuppgifter
• diskussionsforum, m.m. 

Att skriva bygger på många olika beslut och vissa gör det i terapisyfte, andra för att det känns glädjande och en del för att drömmen är att bli en känd författare. Vi som era kursledare skall ge dig/er verktygen för att ta dig/er en bit på väg för det mål du/ni strävar mot i ert skrivande.

Vi vill förmedla våra erfarenheter, tankar och även motgångar eftersom man ofta stöter på refuseringar från etablerade bokförlag när man skickar iväg sitt manus, vilket kan kännas tungt. Vi vill med den här kursen ge er självförtroende nog att tro på din/er egen produkt och er själva, och därigenom ge dig/er kraften att våga publicera era texter.

Vi kommer under kursens gång bland annat visa vägar för att ni själva skall kunna publicera och ge ut det ni skrivit.

Vi kan INTE lova att ni får något publicerat och vi kan INTE heller lova Er framgång och rikedom. Det vi erbjuder Er är glädjen i att skriva.

Vill du anmäla dig till kursen: TRYCK HÄR

Rösta på mig!

Känns ändå skönt att ha börjat ett bokprojekt igen om Kim. Den här boken har ett helt annat upplägg än det jag tidigare skrivit och det kommer bli spännande att se om den kommer mottas med hjärtat. Klart jag hoppas på det i slutänden så att den kommer ut till eftervärlden och kan ge Kim en fortsättning från andra sidan.

   Jag vet att det finns många motstridiga människor som helst vill klanka ned på ett sådant beslut, men jag struntar i dem. De har ingen yttran gällande mig ändå så varför lägga energi på dem.

Idag blir det en tur till mamma och pappa, skall handla hem en del åt dem och sedan ska vi bjuda dem på ostkaka med saftsås, maken har fixat ostkakan och jag har kokt saftsås på hallon som jag plockade i höstas. Gott!

   Ute yr det ned snö ännu en gång och jag behöver väl inte säga vad jag anser om det i min längtan efter våren och solen. Ett redan nedstämt sinne blir utmattat av det här, känns så himla jobbigt att även väderförhållandena påverkar mitt sinne och min depression. Klagan, jag vet.

Händer inget speciellt här, jag skall grotta ned mig i gamla bloggtexter, minnen och annat för att gräva fram saker till pågående boken. Finns en del att göra när det gäller den. Handlar ju om mina känslor efter hans självmord, men också glimtar ur vårt liv lyfts fram för att de som läser skall lära känna Kim.

   Jag hoppas sättet jag väljer att göra det på gör att man vill ta sig an och publicera den i slutänden eftersom den är riktad att ge stöd åt andra i samma situation som oss.

   Jag hoppas ha den klar om ett par månader, har massor av material att bita i och sedan skall det ju skrivas på ett lätt och luftigt sätt, vilket jag verkligen hoppas att jag kommer lyckas med. Det är så himla viktigt för mig och det här blir mitt tredje försök så ....

Nej, nu ska jag ta min kaffekopp och sätta igång så kära läsare och vänner ha en helt underbar fredag.

Rösta på mig!

Idag vaknade jag tidigt igen, tänkte på Kim och min tid i Spanien. Vi lyssnade på musik och en speciell grupp som heter PORTA som Kim tankade ned ett album av. Tänkte passa på att bjuda på en video av dem här inne och så hoppas jag Kim känner tanken till andra sidan.

Gårdagen bjöd på bråk, då min mor och jag blev riktigt ovänner. Det blir för mycket för mig ibland och när hon tyckte jag skulle välja mellan min pappa och mitt barnbarns födelsedag så ilsknade jag till. Mina barnbarn är ljuset i mitt liv, de gör så jag orkar vidare och vad kan jag göra med eller för pappa som är i ett jävla tillstånd igen, jag pratar, maken ringer samtal, vi talar med läkare, sköterskor. Vi hjälper till och handlar, sköter räkningarna, städar. Jag klarar inte mera, jag måste få ha mitt eget liv också. Tyvärr ser inte min mamma detta utan hon anser att jag är otacksam och börjar direkt med att om saker är så besvärligt får hon ringa andra osv.

   Jag måste kunna åka bort en dag utan att känna att jag sviker dem. Försöker förklara att jag inte är så stark längre, jag mår inte bra. Depressionen sliter och drar inombords, ångest och förtvivlan äter mitt liv hela tiden.

   Skulle vilja fly från alltihop, fly upp i fjällen och aldrig mera komma tillbaka ...

Nog om allt detta nu, ni tittar väl inte in här för att höra mig gnälla. Så jag skall väl fortsätta med att önska er en riktigt bra dag. Själv planerar jag att fortsätta samla ihop minnen och texter till min nya bok om och med Kim. Har en ganska fin idé om hur boken skall se ut i slutänden så jag hoppas ni alla kommer tycka den är värd att läsa när den blir klar.

   Lever fortsatt i en bubbla av sorg/saknad och undrar om det någonsin kommer att bli bättre. Jag tror inte det, mitt liv ser nog ut så här är jag rädd. Väntar fortsatt på att höra från psykologen för att gå i terapi, men ingenting och åter ingenting. Känns förtvivlat jobbigt, vill komma til roten av all smärta. Men vad kan man göra mer än att foga sig och vänta, hoppas bara att man inser att jag inte kan starta på något jobb innan jag får börja bearbeta saker inombords. Döden är oåterkallelig och så är också smärtan tyvärr ...

   Kim jag saknar dig så mitt hjärta vill brista, så älskad, saknad i evighet, aldrig någonsin glömd.

Då sitter jag här igen, natten har nästan varit ok. Vaknade tidigt och låg i tankar och på vad vet jag egentligen inte.

   Oro över mina döttrar, deras liv, barnbarnen, min mamma och pappa, mitt liv. Att jag så innerligt vill lyckas i livet och samtidigt slå tillbaka mot alla orättvisor.

   Jag funderar på hur man skall gå tillväga för att börja föreläsa, berätta om min sorg för att hjälpa andra med sin sorg. Det känns så viktigt, men jag bara stampar på en och samma fläck hela tiden. Tankarna är så många och jag kommer ingen vart.

Just nu har jag en tjej som hjälper mig teckna mitt nästa bokomslag. Hon är verkligen otroligt duktig och det skall bli så skönt att få ha hennes bild som omslagsbild på min bok. Vilken bok?

  Det är ett projekt som pågår just nu och jag skriver lika mycket i terapi som för att tala om sorgen jag bär, så jag hoppas mina tankar en dag kan hjälpa andra. Mycket handlar om det för mig just nu. "Att hjälpa". Boken kommer handla om min och min sons relation, men från en mors synvinkel.

   Tittar tillbaka på 2011 och fram till idag, samlar tankar, känslor som förändras med tid. Samlar roliga minnen på hög. Skapar en buffert till boken som jag hoppas många kommer läsa när den en dag kommer. Tidsramen, jag hoppas kunna skriva den klart i sommar så till hösten kanske att jag kan skicka den till olika förlag och hoppas på en utgivning från någon.

Idag är det en stor dag för mitt allra första barnbarn blir 10 år och det känns ju helt otroligt att han varit en underbar del i mitt liv så länge. Vi brukar sms varandra och det känns ju fantastiskt att den möjligheten finns. En underbar kille med hockeyintresse, spelar själv och fotbollen har också varit en stor del i hans liv.

   Han och Kim stod varandra verkligt nära och delade så klart sitt spelintresse. Så idag har jag skickat Grattisönskningar och hoppas verkligen han får en toppendag. Vi ska fira stort när han flyttat till det nya huset.

   Men jag skall väl ändå fixa något extra.

Måste dela lite musik med er, den här kommer från True Detective. Underbar musik och underbar serie. Hoppas ni gillar den lika mycket som jag gör.

Det känns allat annat än härligt, dimman hänger ned över berget och det är faktiskt surt utomhus. Dock fick inte snöfallet som kom  igår det fäste som jag befarade då de öste ned, så det är positivt. För jag längtar ju så enormt efter våren nu, solen som kan ge mig styrka att gå vidare, bara för att fortsätta leva mitt eget liv. Jag försöker, Gud skall veta att jag försöker. Jag försöker att inte ätas upp av ilskan som slår mot mitt ansikte och som den lärde en gång sa "vänder jag andra kinden till", blundar för att finna styrka och inte slå tillbaka.

Är så glad att min dotter funnit friheten nu genom att få sitt efterlängtade körkort och en bil. Nu tar hon barnen med sig och far iväg, åker dit hon vill. Lycklig över detta och över att ha kunnat hjälpa till. Det känns gott i mammasjälen då man kan hjälpa sina barn. 

   Jag skall fortsätta skriva boken om Kim, en mammas förtvivlade men också glädjefyllda berättelse om alla de lyckliga och mindre lyckliga stunder vi fick i våra liv.

Just nu håller jag på med råmaterialet till boken, lite annat än berättelsen om Mimmi och gänget. Ja, ja nummer tre i serien kommer nästa år är det planerat,  cirka 70 sidor skrivna redan och det är bara att få tummen ur och komma igång med resten. Försöker även hotta upp Mimmi en del genom reserch gällande medialiteten, så det ligger inte stilla och jag har ju precis släppt min andra bok så det är väl ok att det dröjer lite med nästa.

Har varit ute och rastat Toby, som är full av tankar på flickor då hela området svämmar över av tikar. Det är svårt att få honom till att finna koncentrationen så  att han kan utföra sina behov när det luktar så gott överallt, men lite kissande blev det ju och nu ligger han och vilar i sin korg igen. Skönt.

    Jag sitter här och knappar på datorn, tänker på Kim, på livet och döden. Sippar på mitt nybryggda kaffe och försöker samla mig. Vi skall ut och posta iväg en del recex av min bok idag så den kommer iväg och jag hoppas att man skall tycka om boken, se dess potential.

   Sista tiden har jag genomgått en omformning av mitt eget jag igen, visst låter det konstigt men; jag känner att jag inte längre orkar rusa framåt i saker som jag alltid gjort i mitt liv, nu är det eftertanke som styr allting. Skrivandet, tankarna, livet.

   Pratade med min mamma igår, kära lilla mamma hon var så arg för min skull. Visst är man trött och irriterad ibland, kraven känns oerhörda när man får släppa allt och ge sig av,  men herregud vad ska jag göra utan dem, de enda människor som verkligen trott på mig och på min förmåga i hela mitt liv. Det blir fritt fram för alla ulvar den dagen de går bort ...

Blommor som Kim plockade till mig i Torrevieja i vintertid och med dem så avslutar jag mitt inlägg och önskar er alla en helt underbar dag. 

"Den som spottar i smeten får igen det i kakan."

Nu så går det att köpa min senaste bok "Svart Triad" och den finns på Bokus samt Adlibris.

E-bok

http://www.bokus.com/bok/9789198130669/svart-triad/  

http://www.adlibris.com/se/e-bok/svart-triad-9789198130669

eller som pappersbok(storpocket)

http://www.bokus.com/bok/9789198130652/svart-triad/

http://www.adlibris.com/se/bok/svart-triad-9789198130652

Svart Triad är en mörk berättelse där nazism, rasism och mordet på en liten flicka, flätas samman till ett raseri av känslor.Värmländska mediet Mimmi plågas av sina inre syner. Visioner med vilka hon leder mordenheten i Göteborg i rätt riktning. Det blir ett tätt samarbete mellan Mimmi, Rita och Bengt då jakten för att bryta det ondskefulla påbörjas. Ett sökande mot tiden för att gripa en besinningslös mördare …

Jag vill så gärna tro på människors förändring, på deras kärlek. TRO att godheten finns och det finns ödmjukhet nog att inse saker, få insikt i livet och om döden. Jag ber inom mig var dag för att få kontakt med andra sidan och med mitt inre jag, jag ber för att jag hoppas och för att jag trots alla illdåd som sker runt mig, tror på en förändring.

   Min tro syns inte på utsidan, jag kastar den inte över andra, jag bär den själv. DEN ÄR MIN, men jag ber för att få kontakt.

Jesus, jag inser att det finns mycket i mitt liv som inte har varit bra och jag vill be dig om förlåtelse för det. Tack för att du gav upp ditt liv för min skull, för att jag skulle kunna bli fri från min skuld. Nu vill jag leva tillsammans med dig och mer och mer lära känna dig och leva efter din vilja. Tack för att du har lovat att ta emot mig när jag kommer till dig.
Amen

Det är så märkligt hur man definerar TRO, vissa människor vill inte tro annat än på sin egen sanning och det är sorgligt. Att förledas av sin blindhet och sitt hat, att se sin egen värld krympa och bli till intet. En förgörande tro som äter människor från insidan och gör att de när sig på andras olycka för att själva må bra. Men gud förlåter dem.

    Hur jag definerar GUD, ja han är ingen gubbe på ett moln, han är allting runt oss, allt det vackra som klär världen, som ger oss kraften att stå ut med djävulens illvilja, han är den som gör att vi kan stå upp.

   Man väljer att tro om man vill, för den som inte vill tro är det helt OK, alla väljer själv. Vad jag tycker är synd idag är att det inte finns någon kraft i kyrkan att samla in sina lamm. Allt är som förlamat i samhället idag och ingen bryr sig längre.

   Men jag bär mitt kors, jag bär min tro. Den är min och tillhör mig för jag vill tro på människans godhet och hoppet om en framtid att till sist finna frid, lugn och ro.

   Att bli kristen kan gå till på många olika sätt, så var det i början när Jesus gick här på jorden och så är det än idag. För en del är det förknippat med starka känslor, för andra går det lungt och stilla tillväga. För en del är det förenat med mycket kamp, för andra kommer tron som en självklarhet. Gud är personlig med just dig. DU väljer att bära tro för att slippa känna hat, endast du kan avgöra om du är troende.

Många tycker säkert att inlägget är lite udda men jag har varit troende i fyra års tid nu och det ger mig kraft att stå emot djävulens anhang i vilken förklädnad hen än försöker ta sin form, det känns tryggt att veta att jag kan stå upp för min egen skull, för renhet och för att i lugn och ro kunna möta döden en dag.

VARFÖR ska man bli kristen

I vår natur finns det en längtan efter något mer. Vi kanske vill ha bättre betyg, modernare kläder, nyare prylar, mer bekräftelse eller större framgång. Vi blir helt enkelt aldrig helt nöjda, jakten på nya upplevelser och nya saker fortsätter. Det är som att inget man får tag på tillfredställer på djupet mer än under en kortare tid. Känner du igen dig?
Men Jesus påstår själv att vara den som faktiskt kan möta människans innersta längtan på ett bestående sätt.
Det du har läst om hittills på den här hemsidan http://www.finnsgud.nu/omtro/varfor-ska-man-bli-kristen handlar om hur Gud otroligt nog skapade allt av en anledning: för att människan skulle känna honom. Precis som de som designar och tillverkar mobiltelefoner inte gör något okontrollerat, utan gör det med ett syfte. Självklart skulle man kunna man använda telefonen som brasved, mattpiska eller tandborste men det hade aldrig fungerat speciellt bra. Likadant är det med oss människor, det finns mycket vi kan göra och ska göra som är bra för oss, men den djupaste meningen till varför vi finns är för att lära känna honom som är anledningen till varför vi finns. Det är först när vi lär känna honom som vårt sökande mättas och vi hittar hem. Genom Jesus kan vi komma till Gud och få leva våra liv som det var tänkt från början, med hopp och mening.

Jesus själv säger:

Om du bara visste den glädje och den frihet som Gud vill att du ska få uppleva. Men för att få tag på det måste vi släppa kontrollen och inte längre leva våra liv för oss själva utan för att lära känna Gud. Allt kommer inte bli enkelt bara för att man har en relation med Gud, vi möter alla svårigheter i livet men Gud kommer att hjälpa till i alla de situationerna, det kan du lita på.

Ja normalt sett talar jag aldrig om min egen tro, men ibland drivs man av andra sidan att lätta upp och säga som det är, att visa världen att man kan förlita sig på det goda och hoppas och be att livet skall skänka någonting gott.

   Kram på er alla fina vänner <3 och bloggläsare.