Känns bättre idag men så har man ångest över att maken känner sig utsatt istället för det är ju inte min mening att göra honom illa. Jag unnar honom allt gott i livet men det är svårt att förklara sin ensamhet utan att dra paraleller.

Att se honom blomma upp genom arbetskamrater och chefer och själv sitta i en situation där man blev utstött och förstörd istället då man tackade ja till ett jobb har gjort så ont och så ser man genom hans arbete hur det borde varit, klart man ömkar sig inombords.

Att det träffar honom då man kastar ur sig sin smärta är inte meningen men det är mitt sätt att se felaktigheterna som pågått mot mig och det smärtar mig.

Jag gick in i någonting med yrkesstolthet, glädje och kom ut som en sönderslagen psykpatient.

Jag har svårt med glädjen hos andra just nu då den inte är greppbar för mig själv. Det är ju trots allt det enda jag vill att må bra, att vara glad, att vara som maken och att få uppskattning för det jag gör för det är bra.

Jag vill känna att jag duger och det känns inte så idag utan mer som en kvarglömd soppåse.

I alla fall vill jag säga att det är bättre idag, mer distans eftersom jag välte ur mig en hel del igår man kan säga att huvudet är upp och fötterna är ner.

Om en liten stund ska jag ta hand om disken som lägrar bänken och sedan bär det uppåt för att ta fram några böcker som vi sålt på Tradera i övrigt vet jag inte vad dagen kommer bjuda på, kanske fortsätter redigera min bok och sprätta igång lite hårdrock i lurarna för att döva sinnet.

OBS! Glöm inte rösta på min blogg, genom att trycka på knappen längst upp till vänster på bloggen. Tack på förhand!

English Version

Feels better today, but then you have anxiety over her husband feel vulnerable instead of it's not my intention to hurt him. I do not begrudge him all the best in life but it's hard to explain his loneliness without drawing parallels.

To see him flourish by colleagues and managers and myself sitting in a situation where you became an outcast and destroyed rather than when you said yes to a job has done so much pain and so you can see through his work how it should have been, clearly they pity themselves inside .

That it hits him throwing out his pain is not the intention but it's my way of seeing the errors that has been going against me and it hurts me.

I went into something with pride, joy and come out as a broken mental patient.

I have trouble with the joy of others right now as it is not graspable for myself. It is, after all, the only thing I want to feel good, to be happy, to be like her husband and to be appreciated for what I do because it's good.

I want to feel that I am good enough and it's not so today but more like a forgotten trash bag.

In any case, I would say that it is better today, more distance because I knocked out of me a lot yesterday, you could say that the head is up and your feet are down.

In a moment I'll take care of the disk that is camping bench and then carry it up to take out some books that we have sold on eBay in general I do not know what the day will offer, may continue to edit my book and scratching off some heavy metal in the headphones to dull the mind.

Idag är det våffeldagen,vad fan är det att fira ensam. Ska man dra fram våffeljärnet och mysa med sig själv??

Nej allt har blivit åt helvete. Maken skall uppvakta arbetskamrater och jag sitter hemma och deppar med osunda tankar, känns inte bra det här.

Terapi sitta och tjata med folk man inte känner, jobbigt. Vill ingenting mera. Är bara ensam, ensam och ensam. Utanför allt, ingen del i någonting. En kastad sopa så känns det som medans de runt mig blommar och har det bra, så betydelsefulla att inte en enda dag kan vara utan samtal om och med alla som finns i deras liv.

Jag är bara trött på hela skiten. Charaden livet där man plågas varenda dag, där pengar aldrig räcker till och där vi inte gör någonting längre, där gemenskapen är som bortblåst och numera handlar om andra.

Jag diskar, jag lagar mat, jag städar om andan faller på, jag skickar paket, allt ensam.

Maken är borta mer än han är hemma och då han är hemma är han på jobbet med arbetskamraterna. Känns så bittert allting numera, man ska bli bra. Hur fan ska det gå till när livet bara blir sämre och sämre.

När man skall fira någonting skall det firas andra. Det existerar ingen plats för MIG längre.

Kan tyckas smått av mig allt detta, men det här är min verklighet så döm inte mig, ni lever inte mitt skitliv.

Vad har man att se fram emot? Flytten ja och då säger maken att vi kan skjuta den framåt om jag inte klarar bära kartonger just då. Jippi.

Tycks som vissa lever så långt borta från mig de kan vissa gånger, tar ingen del i mitt liv för de är så upptagna med sitt eget. Det är inte av elakhet jag säger det utan ett faktum för det är dit vi kommit.

Att flytta hit förstörde mitt liv helt, det tog bort gemenskapen och det lilla som fanns kvar för mig.

om man tror att jag mår bra då lever man på villfarelser. Man mår inte bra när man sätter sig ensam i bilen och kör, åker förbi en bergvägg och tänker på att svänga av mot den för att få ett slut. Förvisso bara tankar, men det är mina tankar. Såklart kör jag vidare i alla fall än så länge.

Jag förstår Kim nu om utanförskapet man kan drabbas av, jag sitter i samma båt nu. Jag är utanför allt.

Det blev tur och retur Arvika idag, körkortsfoto klart och jag har betalat in för nya körkortet så nu ska det bara postas på också. Blev väl okej foto även om dubbelhakan syns, vissa saker går inte gömma. Synd man inte hunnit gå ned i vikt innan man var tvungen att ta kortet, men man kan inte få allt.

Annars sitter jag och lyssnar på Malcolm B och tänker på min fina Kimson som älskade Hip Hop och rapmusik han hade verkligen älskat Malcolm.

Så mycket han valt bort i det ögonblick han gick sin väg. Så ont det gör att tänka på att idag kanske allt sett annorlunda ut. Om det fanns en enda dag jag kunde välja bort var det den dagen han tog sitt liv.

Förbannade saknad, tungt att andas, tungt att tänka på det vi kunde haft det som är borta för alltid nu. Önskade så mycket annat för honom. Men jag försöker vara glad för det han gav mig, alla saker vi gjorde ihop. Hur han fick mig att älska hip hop kulturen, musiken, konsten.

Och jag är så otroligt glad för den tiden jag fick rå om min son helt själv, vi kom varandra så nära varandra.

Försöker se det i ett nytt perspektiv, att han fyllde en mening och att jag själv aldrig kan mista honom eftersom jag har upplevt honom. Minnena är våra de länkar oss samman för alltid.

Önskar bara att jag kunde känna hans närvaro, höra honom tala. Men jag har inte förmågan och trots detta försöker jag dagligen att tala med honom inombords. Vill säga det så han förstår: "Jag älskar dig Kim, Du gjorde skilland i livet och nu är det tomt".  

Mamma saknar dig tills vi ses i evigheten, hjärtat <3

Det är sol ute och jag kunde höra fåglar kvittra så vackert då jag steg upp idag. Lyckades skicka maken en slängkyss innan han försvann på jobb igen. Gud så lite vi har med varandra att göra numera, det var skillnad när man arbetade ihop, nu försvinner tiden bara och ja...

Vad göra denna kalla men klara dag?

Läsa vidare och redigera i min bok annars ja då har jag inen aning, livet känns så meningslöst.

Jag är ensam jämnt.

Försöker komma på fötter men ibland kan jag inte låta bli att tänka på vad jag egentligen har att leva för, att höra massa gnäll, vara bollplank till alla andra och att lämnas åt mitt eget öde medans alla andra har ett liv att ta sig fram i. Just nu är det inte så mycket saknaden som att allt är meningslöst, dag efter dag som bara kastas bort, ingen att tala med, ingen att umgås med, inget nytt i mitt liv bara samma gamla trall hela tiden.

Ja vad ska man göra när man inte har möjlighet att ta sig ur sin isolation, alla andra som är behövda på ett eller annat sätt och här sitter jag som en jävla sophög.

Vem fan behöver mig?

Trött, långt nen i själen har tröttheten satt sig, jag går på rutiner. Lagar mat åt maken då han kommer hem sent på kvällen, ser på teven och sover för att gå upp nästa dag och upprepa samma rutin. Jävligt kul det här och så ska man inte visa något, inte vara otacksam. I bland vore det så enkelt att ge upp, men jag har lovat kämpa vidare och det är en kamp värre än något annat, jag ska på mina möten på måndagarna gruppterapi, märkligt likt de möten AA medlemmar går på fast här tar man upp andra själsliga ämnen.

Ekonomin är i botten för jag är sjukskriven så några utsvävningar blir det inte tal om för oss.

Borde åka till Arvika och fixa foto till nytt körkort men det får bli på måndag när jag ändå ska in dit, jag hade tänkt haft en heldag med maken den dagen men så var det jobbet som fick honom istället och han fick ledigt på söndag istället, Söndagar då hela världen är stängd och igenbommad.

Vad är det för ett jävla liv man har?

English Version

It's sunny outside and I could hear birds chirping so beautiful when I got up today. Managed to send her husband a kiss before he disappeared on the job again. God so little we have with each other to do now, it was the difference when they worked together, now is the time just disappears and yes ...

What to do this cold but clear day?

Read on and edit in my book otherwise well then I inen idea, life feels so pointless.

I am alone even.

Trying to get back on its feet, but sometimes I can not help but think about what I really have to live for, to hear mass whining, be a sounding board to all others and that left to my own fate while everyone else has a life to get around . Right now it's not so much missing as everything is meaningless, day after day just thrown away, no one to talk to, no one to hang out with, nothing new in my life just the same old decking all the time.

Well, what can you do when you are not able to get out of its isolation, all the others who are needed in one way or another, and here I sit like a fucking scumbag.

Who the hell needs me?

Tired, far-tion of the soul, the fatigue set in, I go to practice. Cooks for her husband when he comes home late at night, watching TV and sleeping to get up the next day and repeat the same routine. Damn fun this and you should not show anything, do not be ungrateful. Sometimes it would be so easy to give up, but I have vowed to fight on and it's a struggle worse than anything else, I'm going to my meetings on Mondays group therapy, strangely similar to the meetings AA members are on fixed this addresses the second soul substances.

The economy is at the bottom because I'm sick so some excesses are not talking about us.

Should go to Arvika and fix the photo to a new license, but it will be on Monday when I still be in there, I was going to have a whole day with her husband on the day but it was the job that got him instead and he got off on Sunday, instead, Sundays when the whole world is closed and igenbommad.

What kind of a fucking life you have?

Jag sitter just nu med mina bluetooth hörlurar och låter hårdrocken dunka ut, känner mig så fri, kan förflytta mig i huset och ändå ha musiken med mig hela tiden, sköna känsla.

Har packat paket som jag skall ned och lämna in om en stund, duschat och nu är det kaffe som gäller. Har legat på sängen och läst lite i Viveca Stens bok, men sedan måste jag sätta mig med min egen bok igen, går inte att fly undan om det ska bli någonting av det här.

Fattar inte att det ska vara så svårt helt plötsligt men jag har varit väldigt disträ ett par dagar jobbigt värre, glömt saker på spisen och glömt att stänga av plattan inte alls likt mig som brukar kolla det extra noga jämnt.

Händer inte mycket för mig i lilla Koppom, känner mig faktiskt en aning isolerad och utanför allt vad livet heter. Träffar inga människor och de jag träffar är tjatiga jävlar, ursäkta uttrycket, men de ska hela tiden fråga ut mig vad jag gör, hur jag mår och deras omvårdnad övergår till att bli rent spioneri känns det som, de kommer inanför min sfär och det gör mig obekväm. Vill nästan skrika rakt ut "LÅT MIG VARA".

 Men som vanligt är jag full av hänsyn, vill inte göra så andra känner sig dåligt behandlade. Ja kanske lär jag mig en vacker dag att sätta ned foten på riktigt och verkligen säga ifrån om vad jag tycker och vad jag vill.

Finns säkert många som känner igen sig i det här.

Maken jobbar så det är tomt av helsiket här hemma, trist faktiskt att bara sitta ensam, men så är det i livet i alla fall i mitt en evig ensamhet, men det bidrar väl med depressionen som släpar sig kvar och trycker ned.

Dock väntar jag spänt på att höra vad man tyckt om min hvalgryta på makens jobb, han skulle bjuda sina chefer idag så de fick smaka, är ju definitivt en helt annan smak än man är van, så det är kul med reaktioner från de som aldrig ätit det förut.

English Version

I'm sitting right now with my bluetooth headphones and allows hard rock thump out, feel so free, can move me in the house and still have the music with me all the time, comfortable feeling.

Have packed package I must down and submit for a while, showered and now it's coffee case. Have been on the bed and read a bit of Viveca Sten's book, but then I have to sit with my own book again, can not escape if there will be anything of this.

I can not believe it to be so hard all of a sudden but I've been very distracted for a few days pain worse, forget things on the stove and forgot to turn off the plate not at all like me who usually check it extra carefully evenly.

Does not happen much for me in little Koppom, feel actually a little isolated and beyond all that life units. Hits no people and those I meet are nagging bitches, excuse the expression, but they'll always ask me what I do, how I feel and their care requirements being pure espionage feels like, they will inanför my realm and it makes me uncomfortable. Almost want to scream right out "LET ME BE".

  But as usual, I am full of respect, do not do others feel badly treated. Yeah maybe I learn one day to put his foot down for real and really speak up about what I think and what I want.

There are certainly many people who recognize themselves in this.

Her husband works as it is empty of helsiket here at home, sad actually just sitting alone, but it is in life, at least in my eternal loneliness, but it does well with the depression that drags left and press down.

However, I am waiting anxiously to hear what you thought about my hvalgryta on her husband's job, he would invite his managers today as they tasted,'s definitely a completely different flavor than you are used to, so it's fun with the reactions from those who never eaten it before.

http://www.tove-birkeland-brandt.se/

Jag hoppas ni kommer finna min hemsida trevlig och upplyftande. Här ute lägger jag ut mina små skrifter, dikter, noveller och skrivövningar för att dela med mig av dem. Hoppas ni kommer gilla att läsa det jag skriver.

Välkomna!

Allt ni behöver göra för att hjälpa mig få bloggen att rankas högre är att trycka på knappen till vänster

Bloggregistret - Rösta på mig.

När man skriver på en blogg så gott som dagligen vill man ju locka in fler läsare och ni som redan funnit hit kan hjälpa mig med detta.

Tackar er alla på förhand!

Tyvärr är det en svaghet hos mig att om jag börjar lyssna på hårdrock så är jag såld, jag glömmer tid och rum. Total relax. Just nu är det Tarot som tagit plats i min dator och som ylar ur högtalarna, men trots detta får jag försöka göra något nyttigt, måste ta mig i kragen för idag är det en förvånansvärt trög dag. Jag är så trött, fattar inte vart det kommer ifrån.

Men jag får bubbla lite kaffe och sedan är det faktiskt dags att tömma tvättkorg och städa lite här hemma och med tanke på min situation borde jag egentligen packa småsaker som är onödiga för oss i nuläget, jag vet ju inte när operationen kommer och om jag orkar något sådant efter den. Svårt att veta hur man reagerar.

Men så tänker jag på att sänka kraven på mig själv, jag är ju sjukskriven för att ta igen mig och försöka komma upp ur min depression igen som ena dagen är okej och andra tar i med större kraft.

Maken jobbar flera dagar på raken nu så det är trist, jag sitter här i min ensamhet och ugglar men jag har boken att redigera så det blir att ta tag i den och försöka komma någon vart med allt måste komma in i handlingen och finna karaktärernas liv så jag får fatt på skrivlusten igen. Skulle tro det kallas att krampa lite det jag råkat ut för, men det kommer jag oroar mig inte över detta.

English Version

Unfortunately, it is a weakness in me that if I start to listen to hard rock, I'm sold, I forget time and space. Total relax. Right now, the Tarot that has taken place in my computer and howls from the speakers, but despite this, I try to do something useful, you have to take me by the collar of today, it is a surprisingly slow day. I'm so tired, do not understand where it comes from.

But I may bubble a little coffee and then it is actually time to empty the laundry basket and clean up a bit here at home, and given my situation I should really pack the little things that are unnecessary for us at the moment, I do not know when the surgery will be and if I can such a thing for it. Hard to know how to react.

But then I think of lowering the requirements for myself, I'm sick to take me back and try to get out of my depression again as one day is okay and others take in with greater force.

Her husband works for several days in a row now so it's sad, I'm sitting here in my solitude and ugglar but I have to edit the book so it will be to grab it and try to get anywhere with everything must come into the story and find the characters' lives so I get hold of writing lust again. Would think it's called that fits a bit what I suffered, but I'm not worried about this.