Alexandra

11 december 2011 12:36

Hej!. Glömde att säga att man kan anmäla sig på en sida här på internet,det är människor som då kommer hem till dig och sen..alltså dom har ett sjätte-sinne som då dom säger varför min dog,dom har ett sjätte-sinne och dom kan säga exakt hur Kim dom eller hur någon annan dog. Kram. :))

Tove Birkeland Brandt

11 december 2011 12:56

Ok ska leta efter sidan.

Saara - 20 år med syndromet Klippel Trenaunay

10 december 2011 22:26

Hoppas du mår bra!
Tänkte berätta att det finns fina (och seriösa) grupper på facebook som jag är med i och vill tipsa dig om. (om du har facebook)
En gruppen heter " Sjätte oktober rörelsen ". Den gruppen är skapad för att uppmärksamma och arbeta preventivt mot självmord.
Sen finns det även en grupp som heter " Tröstegrupp " där många är med som har förlorat någon i självmord. Trösta varandra och hitta ny energi i svåra stunder. Hoppas du gillar dem!

Tove Birkeland Brandt

11 december 2011 12:55

Tack Sara det ska jag kolla in alldeles extra noga. Stor Kram på dig

Anonym

10 december 2011 20:42

jag beundrar dig stort! Har själv gått igenom samma sak med min pappa som tog självmord. Tanken från ett barn som inte fattar varför, tänker tanken att jag aldrig kommer få se honom igen och får en klump i halsen.

för mig har det gått 3år nu, kan inte säga att det blir bättre med tiden, men livet kommer att fortsätta, om inte den man förlorat, så lever man för den oxå!

Många kramar.

Tove Birkeland Brandt

11 december 2011 12:40

Tack ja det är precis det man behöver få insikt i, det är så svårt att mista och speciellt då det är självmord. Frågan varför, tankarna om man kunnat göra på annat sätt för att få dem att stanna. Jag tackar dig för att du visar mig lite framtid. Kram

Molly Gustafson 12 år.

10 december 2011 17:22

Hej igen Tove!
Det var ett tag sen jag skrev till dig! Men det förändrar inte min uppfattning om dig! Du är så stark som går igenom detta! Kim var säker helt underbar och det kommer har alltid vara! Så ta inte åt dig allt skit som vissa skriver för hur ska dom veta att det är sant? Ser upp till dig sjukt mycket och det gör Kim också! Kramar från Molly!

Tove Birkeland Brandt

11 december 2011 12:38

Hej Molly alltid lika rar. Stor Kram och Tack

läsare

10 december 2011 15:05

Hej Tove!
Jag beklagaar verkligen din sons mord.
Jag brukar vara inne på din blogg och läsa. Varje gång jag läser så känner jag verkligen av din sorg.
Tycker verkligen synd om dig.

PS: Du är en fanastisk mamma som verkligen är stark!

Äterigen är du verkligen en otrolig mamma!

Tove Birkeland Brandt

11 december 2011 12:37

Tack snälla du för dina varma ord. Kramar om dig för det betyder så mycket då någon hör av sig och bryr sig om.

inka

10 december 2011 11:42

Vill skicka en varm ljus kram till dig!!Inka

Tove Birkeland Brandt

11 december 2011 12:36

Tack det värmer

Felicia

10 december 2011 10:36

Jag beklagar verkligen det som hänt :( Började nästan gråta själv :(

Tove Birkeland Brandt

10 december 2011 10:50

Kram och Tack

Alexandra

8 december 2011 20:59

Jag läser din blogg, Ser mina tårar falla och känner som om jag inte lever. Hur orkar du? Hur orkar du? Jag skulle ALDRIG orka med det. Det har snart gått 1 år och du orkar,så otroligt. Har en fråga. Vart hängde han sig och såg du han hängd senare? Jätte stora kramar från Alexandra. Hoppas allt blir bra och livet blir bättre.

Tove Birkeland Brandt

9 december 2011 07:41

Hej Alexandra.
Nej jag såg aldrig min son hänga där, han bodde hemma hos en tjej och det var hon som fann honom och hans svärföräldrar som plockade ned honom och försökte med återupplivning, men det var lönlöst. De har beskrivit hur allt såg ut, så jag ser det för min inre syn trots att jag inte var närvarande. För att svara på din fråga hur jag orkar, mitt svar är Jag vet inte, det går en dag och jag har klarat den och så fortsätter det och bygger på, det känns ofattbart at jag klarar av det när jag blickar bakåt, men jag tror svaret är att leva nu och bara se en dag i taget. Stor Kram och Tack för att du skrev

madeleine

8 december 2011 15:13

Hej! Jag läste din blogg och jag började gråta. Fy vad sorgligt! =`( Jag beundrar dig starkt för att bearbeta detta! Går det bra om jag lägger till dig som länk? För din blogg vill jag följa! Stora kramar

Tove Birkeland Brandt

9 december 2011 07:35

Lägg så gärna till min blogglänk det är ju att hjälpa mig att hålla liv i Kim i andras medvetande så det gläder mig bara att man kan se honom. Tackar dig för din omtänksamhet. Stor Kram

Crolinen

8 december 2011 13:08

Vet du varför? trivdes han inte? Blev han retad? Å hur hände det? Tårarna bara rann när jag tog mig tid att läsa din blogg! Jag förstår verkligen hur du känner dig. Det måste ha varit jobbigt å annorlunda att leva att liv utan honom. Min bästa kompis faster tog självmord, Hon blev retad för form å storlek. Och för att hon var utvecklingsstörd. Jag förstår! Delar sorgen med dig! Kram Carolin

Tove Birkeland Brandt

9 december 2011 07:34

Hej Carolin
Min son hade tydligen en depression, saker som blev jobbiga, saker som han inte visste hur han skulle dela med mig. Han hade varit mobbad då han gick i skolan och det tog honom hårt men det fanns så mycket annat svårt tror jag som ledde till att han hängde sig den 2 januari 2011, saker som jag aldrig kommer få reda på Varför. Jag tackar dig för din omtänksamhet. Kram