Rösta på mig!

Känns otroligt bra att se hur solen tittar fram. Allting känns lite lättare då man kan höra vackra fåglar sjunga, se de små blommorna som sticker upp ur gräsmattan, solen som bäddar in allting i ett väldigt vackert skimmer. Syrenerna börjar knoppas. Det spirar av liv runt mig och jag försöker bverkligen att hänga på med positiva tankar.

Tänker på Kim, inte så det gör ont utan försöker se honom som han var i sina härliga stunder. Just nu ser jag en underbar tonåring som satt på trottoaren i stortröja med luvan uppe, skissande på en bild i gassande sol. Landet är Spanien. Jag stod på altanen och njöt av att titta på min son. Förstod dock aldrig hur han orkade att gå i stora tröjor i den värmen men det var ju hans stil, så jag lät honom hållas. Gud så jag saknar min grabb, min fina älskade kille, men på samma gång är jag så oändligt tacksam för den underbara tiden vi fick med varandra där i Spanien.

   Livet blir inte som man vill, men jag är ändå på väg att lära mig stå igen efter hans bortgång. Det har tagit mig fyra år att inse att jag får leva, jag får andas och jag får skratta även om Kim inte kan göra det mera. Jag är på väg tillbaka till livet. Inte livet som det var men som livet är just nu. Jag lär mig att leva i nuet.

Gårdagen var dock mindre rolig, det gav mig skrämselhicka. Blev jättedålig innan jag skulle lägga mig, helt matt och skskig och hjärtat slog i turbofart. Inte dumping utan riktigt dålig. Trodde nästan jag var på väg att få hjärtinfarkt eller någonting. Ville kräkas men kan inte det så jag fick sitta på toa och hänga med huvudet, badda ansiktet med en blöt kall duk och ligga mot det iskalla golvet. Hela tiden kändes det som jag skulle svimma.

   Idag är jag fortfarade matt, men har sovit en del trots allt. Tacksam över att ha vaknat till en strålande dag där solen skiner frå en klarblå himmel, för att ännu en dag träna mig på att leva i nuet. Känns viktigt att lära mig uppskatta livet igen, så det är ju bara att öva och återigen öva så ska det väl komma till slut. Det hela har jag förstått handlar om att bryta mönster som man vant sig vid och leta fram nya.

   Att titta framåt och inte för mycket i backspegeln, det går inte ändra dåtid så det är nutid som gäller. Inte lätt men jag ska lyckas. Har väl förhoppningsvis några år kvar att uppleva saker om jag inte sätter mig själv i ett fängelse som jag gjort de senaste fyra åren.

  Avslutar mitt inlägg med en bild av min Kim, barnkär och underbar som få och saknad härifrån till månen och ut i evigheten. Så älskad och aldrig glömd.

Rösta på mig!

Uppe vid 08.00, och påbörjade då en liten process av arbete. Först ut - källaren och elda i pannan sedan så tog jag tag i köksfönstret som behövde en rengörning. Nu ser jag hästarna i hagen igen och de är ju inte alls prickiga som jag hade fått för mig. Så mycket för de indianhästarna. Nåja, nu är det klar sikt och det känns skönt.

   Så blev det dags att brygga kaffe och fixa mackorna som skulle bli vår ädla frukost. Hämtade upp en del saker från källaren som ska ut till altanen.

Nu har jag fått mig en välbehövlig och skön dusch och strax ska det bära av mot Eda och min mamma och pappa. Min mamma behövde få hemhandlat en del som vi lovat att ta på oss och göra idag. Tack och lov för öppet alla dagar, slipper bli så stressigt i livet då.

Sen då ja, jo samtal från döttrarna också och Lailas före detta hund Molly har blivit sjuk och nya ägaren har inga pengar till veterinär så nu har de startat en insamling till Molly så hon kan komma till en veterinär för att bedöma vad som felar henne. Nu är Mollys liv i fara då ägaren känner att han inte kan ha råd med detta och ser då avlivning som första alternnativ. SÅ HJÄLP OSS RÄDDA MOLLY!

Så för er som vill hjälpa till att bidra till veterinärskostnaderna skänk en summa, maila mig så får ni uppgifter.

tove-brandt@hotmail.com

    

Rösta på mig!

Det är en underbar dag som jag påbörjade med att gå en tur med Toby ned till sjön. Satte mig en stund på bänken där nere och kände på min andning, lockade fram iaktagaren och lät honom lyssna på såväl fågelsång som vågskvalp under tiden som jag kände hur jag andades och hur den krispiga luften smekte min kind.

   Väl inne igen så fixade jag lite andra saker, satte ut några blommor i rabatten och en vas med vide intill Kims minnessten, kändes bra.

Har städat här hemma och fotat en del. Skrivit lite ytterligare på hemsidan och så har jag suttit i timmar för att spegelvända text till ett T-shirt tryck. Höll nästan på att ge upp men ja stönigheten tog överhanden och jag har nu fixat oss en varsin t-shirt med tryck. Kändes bra, ska ju synas. Reklam är bra.

Klistade på små dekaler på bilarna igår om företaget så det skall synas när vi är ute och parkerar någonstans. Kanske någon ringer så maken får rycka ut och jobba :-)

Maken har fixat Spotify på teven nu så det känns riktigt bra det rullar på med musik via teven. Volbeat har spelat en bra stund och de gungar rejält, vissa lägen är det nästan som Metallica.

Ja och nu så ska jag gå ned  källaren och fixa upp någonting ur frysen, "paj", får det bli för jag börjar bli hungrig igen. Sedan ska jag sätta mig och slappa lite tror jag, vara i nuet för det känns så otroligt bra att öva på det.

Jag är på g åt rätt håll, små, små steg, men jag känner en förbättring så det är toppen.

Rösta på mig!

Man kan välja själv det positiva eller det negativa, jag väljer att se det positiva. Varje dag ger mig nya utmaningar för att jobba på detta. Visst dyker man in i gama vanor, gamla mönster men det är inget misslyckande det är träning. Så ser jag på det, jag ska leva här och nu och inte axla alla andras åsikter eller problem. Jag måste kämpa för att finna livet och dess dagliga mening.

Visst fortsätter jag att sakna min Kim, visst fortsätter jag att känna sorgen, men jag kan välja att känna livet också. Jag har rätt att leva ett värdigt liv trots att jag saknar min son och till trots att jag inom mig hela tiden ansett att jag skall straffa ut mig själv för att jag lever.

Det är svårt att koncentrera sig på det man behöver göra då man hela tiden avbryts av andra. Det finns alltid måsten att möta upp som gör ont inombords och ställer till så man får ny ångest. Man vill räcka till men känner samtidigt inombords att man inte gör det riktigt. Svårt, för då man måste säga nej för att rädda sig själv slås i alla fall jag genast av ett besök från herr ångest. Dåligt samvete, för vem är jag att säga nej. Varför ska jag tänka på mig själv eller mitt eget bästa?

Gud, jag vet inte men inom mig bär jag en vetskap om att det är viktigt. Det är viktigt att prioritera min sjuka själ annars så kommer jag inte att finnas och ha kraft till någon annan. Så är det, jag vet det och ändå så är det svårt. Varför?

Snart är det dags att resa till Arvika och träffa Erica min härliga psykolog. Känner att jag är lyckligt lottad som får gå hos henne. Att komma i en fas där jag vågar öppna upp mitt inre trassel och för varje gång förstå mig själv lite bättre. Trodde jag skulle känna mig livrädd och istället så längtar jag dit för att få insikt om livet och kraven i livet. Att förstå att jag faktiskt får ta plats i universum som alla andra och att jag inte alls behöver tänka tankar som att "den där gillar nog inte mig", jag är ju faktiskt ingen tankeläsare. Så hur ska jag veta vad någon tycker eller tänker om mig, det är skapade illusioner. Simpelt, sluta upp att skapa illusioner och lev i nuet.

Ja det är och förblir en daglig träning i alla fall för mig och självklart så hoppas jag kunna inspirera även er mina fina läsare till att träna er i att leva i NUET. Kram på er alla och ha en helt underbar FREDAG:

Nästan 14 avverkade mil på reklamutskick idag, lapp efter lapp i låda efter låda. Tvåtusen lappar, tvåtusen öppnade lock. Skön känsla att ha det gjort. Att veta att man kanske får något samtal, kan göra något bra.

Nu blir det TV, chips och dipp lugn och avkoppling. Sängen ropar så det kommer inte dröja innan jag gästar den. Får väl skylla på att man fått en hel mängd med frisk luft. Ja sedan så har det ju varit dåligt med sömnen, inte tagit igen bristen sedan resan till Stockholm ännu men imorgon blir det en sovmorgon och det ska bli riktigt skönt.

Men nu ska jag överge er och får önska er alla en god natt. Sussa sött...

Nu är vi på väg hemåt mot Värmland igen efter en underbar dag i Riksdagshuset.
Vi har tittat på lokalerna. Träffat massa trevliga politiker och Runar Filper har guidat oss.
Vi har tittat på debatt om vårbudgetpreposition där SD Oskar Sjösten debatterade.

Sedan gästade vi en trevlig restaurang som heter Det svarta fåret i Gamla stan och åt en jättenice flankstek med rödvinssås och potatis.

Nu är vi ett glatt gäng som är inpackade i en hyrd minibuss, trötta men helnöjda efter att fått uppleva det politiska arbetet i riksdagshuset.

En hel dag i Sverigedemokraternas tecken.

Rösta på mig!

Mamma har varit till vårdcentralen så maken har skjutsat henne och jag har varit hemma hos pappa och passat honom så han inte ska knalla iväg på något håll. Vi drack kaffe och jag läste lite högt för honom ifrån aftonbladet och VF.

Det är inte mycket kontakt vi har längre, sorgligt att säga. Pappa sitter mest och stirrar rakt framför sig eller så bråkar han med mamma eller hon med honom. Detta är ålderdomens höst. Maken har ordnat så vi skall få till en demensutredning på pappa nu äntligen, måste få svar och kanske kan han få en bromsmedicin så det lugnar ned sig i framfart.

Har också hållit på med lite papperskrångel, skrivaren ville inte vara med alls. Tokig liten en och den gav mig huvudbry i timmar men till sist blev jag dennes överman.

Blir så galen att jag vägrar ge upp innan det fungerar.

Har tillverkat lite lappar att sätta upp i butiker också, där folk kan riva sig en lapp och få numret till företaget.

Har också fått till lite varmvatten, eldat i pannan. Nu är det matdags och i ugnen står just nu potatisklyftor och gottar till sig, till detta serverar jag en kall sås och het kycklinginnerfilé. Lite grönsaker blir det ju också. Gott för jag börjar bli ruskigt hungrig. Väntar på att dottern ska komma hit och sedan ska vi iväg på vår studiecirkel inne i Arvika, mindfullness och annat smått och gott med fokus på oss själva.

Morgondagen nalkas också och då bär det av till Riksdagshuset på studiebesök, det ser jag fram emot. Och vår minibuss avgår redan 04.45 på morgonen så ja man lär nog behöva sova i bilen.

Nu fina läsare får ni ha en skön kväll, vi hörs och syns snart igen.

Rösta på mig!

Så har man vaknat upp i tid igen, plockat bort disken, fixat kaffe i bryggaren och satt på en maskin med tvätt i källaren. Medicinerna är påfyllda i dosetten och nu ja, nu sitter jag här igen en aning gramsen skall tillges då jag gått upp 7 hg denna vecka.

   Har satt fönsterputsaren på laddning och tagit fram papper så nu är det bara maken vaknar så vi kan få lite frukost i magen och ge oss av till mor och far med grejerna. Mamma skall få sina fönster putsade idag, maken putsar :) och jag sitter med tidtagaruret ...

Gårdagen bjöd på en härlig dag, det var bröllopsdag och vi firade den med en utbildningsdag i kommunal budget samt medieträning och trevligt bemötande. Efter utbildningen så stack vi iväg till den Indiska restaurangen som blivit en favorit och avnjöt en god middag tillsammans med vännen Frida. Så nu har jag en drös med trevliga anteckningar som jag tänkt att skriva upp i Word för att ge till styrelsen SD i Västra Värmland som bra och ha kunskap.

Oroar mig massor för min dotter, som inte mår bra. Jag vet ju hur det är att dippa hela tiden, ångest och oro samt massor av onödiga tankar. Tufft.

Hon har ett ansvar för sina små och ett otroligt ansvar för sitt eget välbefinnande. Jag försöker hjälpa men känner att hon drar sig undan i det här och jag kan ju inte tvinga mig på henne, vet allt för väl hur jobbigt det också känns. Avvägningar och åter avvägningar fyllda med rädsla. Hela tiden instängd i en oro att samma sak skall hända med henne som med Kim min änglason.

   Kan inte, orkar inte ta mig igenom det. Vill att hon skall vara lycklig och glad, bekymmerslös och istället är livet fullt av tragik. Hatar livet i vissa stunder.

Men just nu ska jag tänka på positiva saker, solen skiner och fåglarna sitter på en gren i syrenen alldeles utanför mitt fönster och visslar så vackert, känns som vår i luften. Nja, gårdagen bjöd ju på ett redigt oväder så då trodde man ju nästan att klockan vreds åter till hösten men idag, ja idag kära läsare och vänner sprudlar det av vår i varenda liten ådra i min kropp. Ha en helt fantastisk dag nu så är jag tillbaka i morgon igen. Kram på er.

HALLÅ, vänta lite ni går väl ut på bokus och köper våra böcker eller ut på boklänkarna på sidan här. Lovar er lite spännande läsning. Jag menar unna en fattig författare att komma ut i etern med sina verk, bidra med att köpa en bok...