Tänkte berätta om mina förväntningar inför en resa jag skulle göra för några år sedan, men som tyvärr stoppades av trafiken på vägarna.

Biljetterna var bokade, hotellet, ja allting var klart och jag hade länge drömt om att resa till Vatikanstaten Rom med alla de underbara sevärdheterna.  Vi reste med bil mot Gardermoen flygplats, men trafiken denna dag var tät och vi kom sent fram till flygplatsen, så pass sent att vi faktiskt inte fick tillfälle att borda planet. Planet stod fortfarande inne men man släppte inte på oss,  snopet nog fick vi stå kvar inne med våra grusade förväntningar och titta på när vårt plan lyfte mot Rom.

I min fantasi hade jag redan sett ut vad som skulle göras i Rom. Hur jag skulle promenera runt och besöka olika ställen, Fontana di Trevi, Phanteon, Peterskyrkan i mitten av Roms heligaste och uppleva mystiken som vilar över allting i det vackra Rom. Vi skulle besöka Vatikanens museum, Colloseum, Sixtinska kapellet. Se byggnadernas härliga formationer och så fick jag istället stå kvar på Gardermoen med en resa som jag dessutom inte hade avbokningsskydd på. Mitt vackra hotell fick vara utan sina gäster och jag fick vända åter till Sverige långt innan det var tänkt.

Maten som jag/vi sett fram emot att äta uteblev, de regionala specialiteterna blev aldrig avsmakade, men nog har vi tänkt oss att trots detta missöde genomföra en resa till Rom. En resa som dessutom skall bli av när vi bokat den.

Att man inte kan få vara ifred bara, jag menar sjukskriv mig bara tills det blir en förändring. Nu måste man till sjukstugan och prata en ggr/månaden och det känns bara jobbigt, samma sak skall upprepas. Jag mår ju inge bättre inga mirakel har skett. Man samlar krafter för att orka med besöken och sedan är man helt uttömd och vill sova bort resten av dagen.

Depression är depression, inget man kan styra över eller fixa till bara. Jag väntar på samtalsterapi för att komma åt allting som grottar sig i det inre, men det dröjer. Många är de som köar.

Försäkringskassan vill tala om vad man känner. Hur orkar man med allting, vad har man tänkt sig med att vara sjuk. Alla måsten som stoppar ett tillfrisknande om man kan kalla det så?Min hälsa syns inte utanpå men den skaver ont inuti.

Livet dippar upp och ned och i vissa lägen blir allting för tungt att handskas med så även deras möten känns det som.

Klart jag vet att de har sina regler och det är bra, men kanske inte för mg som individ när jag behöver sitta där och rannsakas och pressas ytterligare av frågor och tankar.

Mamma och Pappa har sin bröllopsdag idag så det får bli en tur till dem med en blomma och ett grattis.

Tänka sig 52 år har gått sedan de båda stod vid altaret och lovade varandra trohet och evig kärlek. Vilket par.

De står varandra bi i både vått och torrt och trots att sjukdomarna gör dem lite knasiga ibland, så gör de det bästa av det i den situation de befinner sig i.

Har suttit och bearbetat kursinnehåll och läst härliga texter. Vinklat, tittat och bedömt. 

Känner att jag försöker finna väg tillbaka till mitt eget skrivande nu, söker för att utveckla och läser lite i taget av andra. Koncentrationen är kort så det får bli ett kapitel i taget, men just nu läser jag "Hon som ser", av Ewa Viklund, en bok som handlar om Anna-Lena Wikström. Känner igen mycket i boken och det är ändå kul att känna att jag träffat så rätt för min karaktär Mimmi i mångt och mycket.

Hoppas väl att Anna-Lena kommer känna det också då hon läser min #bok #Röd Vinterängel som hon köpte på mässan.

För att kunna arbeta bättre med sociala medier har jag skrivit mig på en tvådagarskurs och min andra dag är idag. Lärde mig en hel massa nyttigheter under gårdagen för att kunna arbeta med mediernas hjälp och komma ut med reklam för företaget.

En hel massa saker att tänka på som att inte verka oseriös genom att bjuda in folk till min sida utan istället använda helt andra kanaler.

Idag har jag även gjort reklam för @byTekla som företaget heter till SV Distans då jag tycker att det vore en bra distansutbildning. Då kan ändå flera ta del av kunskapen inom sociala medier och kanske öka träffarna till sina företag. Vi får se om hon nappar, det gjorde i alla fall Micke och sa att han skulle tala med Annethe som företagaren egentligen heter.

Morgonen har gått åt till datorproblem, min google crome vill inte vara med gällande its learning plattformen, men om jag kopplar upp mig i explorer så funkar plattformen helt ok. Mycket konstigt och dessutom mycket irriterande då jag annars har kört in mig på crome efter så lång tids användande.

Vi har också haft massor av trassel med att vår nätskrivare tappat bort nätverket och våra datorer också detta ett mycket irriterande problem, men så är det. Datorer lever ett eget liv och man kan inte alltid vara kompis med det tekniska. 

Nu skall jag övergå till att ta mig en kopp nymalet kaffe ur vår Severinmaskin. Riktigt gott faktiskt.

Läste idag att regeringen beslutat att införa en skatt för pensionärerna för att det behövs mera pengar till invandringen. Har man kollat hur en pensionär har det i Sverige idag, NEJ! Det upprör mig till den mildaste grad att man skall ta ifrån de gamla all värdighet. De har givit till det här landet SVERIGE hela tiden de arbetat. De har i många fall slitit ut sina kroppar helt för att ge oss en grund att stå på.

En grund som våra sk. regeringingar tar och kastar bort för att visa världen: Jag är störst bäst och vackrast.

Jag vet att det är laddat att tala om invandring och flyktingströmmen, men när ska de styrande förstå att vi inte har pengar till det här och att det inte går att plocka av alla allt de äger för att ge till nysvenskarna. Man måste vakna innan det är kört i botten helt och vi kraschar i en stor katastrofplats. Andra länder skrattar åt vår dumhet, de tycker synd om svensken som låter sig hunsas så till den milda grad. I grund och botten så handlar det inte om invandring alls, problemet ligger hos de styrande som inte förstår att det måste finnas en struktur runt allting, även invandringen. De måste komma hit till trygghet och ingå i vår kultur, i vårt samhälle. De måste likt våra ungdomar ha arbete. Har vi inte de grunderna kan vi inte heller fortsätta stoppa in folk i landet och sedan bara skita i hur det slutar.

Det finns så mycket att vara förbannad över just nu.

Öppnar man munnen och säger det allra minsta så är man rasist och överöses genast av massa hat och bittra glåpord. Men jag vill inte se mina föräldrar drivas ut från sitt hem, att bli utan mat för dagen, för att jag skall anses så jävla human att alla andra får gå före våra egna behov. Jag vet att de kommer från krigshärjade länder, att de flyr för sina liv. Bra och då borde även tacksamheten finnas där, då borde man inte kunna läsa om hur de matstrejkar för att de får bo för långt ifrån butiken för att nämna någonting av allt som sker i vårt samhälle just nu.

Varför är det så fult i Sverige att tänka på sig själv, sin egen familj, sina barn och barnbarns framtid före nysvenskens framtidsplaner. Varför är det fult att vara rädd för att det inte skall finnas någon trygghet kvar när man själv blir pensionär. Varför är det så?

Jag är oerhört arg för att jag kallas rasist och till och med nazist för att jag vill att vi som föddes i det här landet skall ha en trygghet kvar, att jag vill hjälpa våra uteliggare, psykiskt sjuka och våra gamla före nysvenskarna får sin trygghet stabiliserad, baserat på vad våra gamla har gjort för det här landet långt innan många av dem föddes. Jag vill att vi skall ha tillbaka en skola som kan mäta sig med andra länders utbildningsnivå.

Det finns behov även i vårt land och det blundar man för totalt, det är inte någonting som glänser utåt. Man stoppar gärna små mynt i tiggarnas muggar, men sitter det en alkoholist på en bänk och frågar om en tia, spottar många efter dem. Vad är det som gör att de förtjänar en sådan behandling? Vad vet DU/NI om deras bakgrund? Hur hamnade de så snett i vårt samhälle, vad skedde som fick dem att tappa tak över huvudet. Det finns miljoner frågor som ingen bryr sig om att ställa och inga pengar läggs till RIA verksamheter i Sverige, de ställen som verkligen behövs. Nej Svenskens behov får läggas på skräphögen för vi placerar alla pengar på hungriga nysvenskar.

Sverige har blivit ett misslyckat land och vi tappar mark för varje dag som går.

Rösta på mig!

English Version

Read today that the government has decided to impose a tax on pensioners that it needed more money to immigration. Have you checked how the pensioner is in Sweden today, NO! It upsets me to the mildest degree as to take away the old all dignity. They have given to this country SWEDEN all the time they worked. They have in many cases worn out their bodies entirely to give us a foundation to build on.
A foundation that our so called. Government penetrations take and throw away to show the world I am the biggest best and most beautiful.
 
I know that it is charged to speak on immigration and refugee movements, but when will the rulers understand that we do not have the money for this and that you can not pick all of everything they own to give to nysvensk area. You have to wake up before it is driven into the ground completely and we crash in a major disaster area. Other countries are laughing at our stupidity, they feel sorry for the Swede who allow themselves to be bullied to such an extent. Basically so it's not about immigration at all, the problem lies with the rulers who do not understand that there must be a structure around everything, even immigration. They have to come here to the security and part of our culture, in our society. They must like our young people have jobs. Do not we have the basics, we can not continue to stop people into the country and then just shit in how it ends.
There is so much to be angry about right now.
 
Opening the mouth and say the very least, one is racist and heaped immediately by mass hatred and bitter taunts. But I do not see my parents expelled from their homes, being without food for the day, so that I considered so damn human to everyone else gets to go before our own needs. I know they come from war-torn countries, they are fleeing for their lives. Good, then it should also gratitude to be there, then you should not be able to read about how they matstrejkar that they may live too far away from the store to mention something of everything that is happening in our society right now.
Why is it so ugly in Sweden to think of himself, his own family, his children and grandchildren's future before nysvenskens future plans. Why is it ugly to fear that there will be no security left when you yourself become a pensioner. Why is it so?
 
I am extremely angry that I called a racist and even Nazi because I'd like us who were born in this country shall have a security left, I want to help our homeless, mentally ill, and our old before nysvensk up are security stabilized based on what our old has done for this country long before many of them were born. I want us to have back a school that can compete with other countries' education.
There is a need in our country and it turns a blind eye to the total, it is not something that shines outward. Man stops gladly small coins beggars cups, but it sits a drunk on a bench and asks about a tenner, spits many after them. What is it that makes them deserve such treatment? What do you / you about their background? How did they get so wrong in our society, what happened that caused them to lose the roof over your head. There are millions of questions that no one cares to ask, and no money will be added to the RIA operations in Sweden, the places that are really needed. No Swede's needs must be put on the discard pile for us to place all money hungry Swedes.

Sweden has become a failed country and we are losing ground every day that passes.

Tidig morgon igen, vaknade redan klockan 05.11, provade verkligen att somna om men resultatlöst så klart och vid 06.00 tiden slängde jag benen över sängkanten. Greppade tofflorna och morgonrocken och stegade ut från sängkammaren och min sovande make.

Tiden har jag lagt på att göra ändringar på vår hemsida www.bra-leve-forlag.se

Det blev lite nyare ansikte utåt, senaste nytt uppdaterades och bilder lades till från våra bokmässor.

Sedan har jag arbetat med makens dator som varit seg och slö ett tag, har tagit en diskrensning på den och försökte få till en defragmentering men detta var resultatlöst, den vägrade starta upp. Fattar inte varför!

Nåja, bråka kan de verkligen datorerna när de bestämmer sig för det.

Jag har också skrivit ut det jag skall ta upp om terapeutiskt skrivande på infoträffen på nätet kommande tisdag. En hel del att tänka på inför våra pilottester, men kul och lite kittlande i magtrakten skall jag väl tillstå.

Under denna dag ska vi iväg till min mamma och pappa, bjuda dem på middag och fira fars dag för imorgon har vi lite andra planer, då ska vi nämligen göra någonting alldeles extra för oss själva. Måndagen kommer bli intensiv och gå helt i studiernas tecken, att studera programvaran så vi känner oss säkra, eller mer säkra på vad vi ska göra.

Hålla skrivarkurs på nätet, vilken möjlighet. Det kommer bli så fantastiskt och det hoppas jag även att våra deltagare kommer att tycka.

Tidiga tankar är många, jag har givit dem till min son ännu en arla morgon. Älskade Kim, mitt fina äglabarn. Tänker på hur jag skall kunna släppa taget om den inre ångest jag känner gällande hans död. Det är så svårt att dagligen sakna sitt barn och bära på frågan; Varför? Hur i friden kunde det sluta så att mitt älskade barn tog sitt liv?

Min svärfars död gjorde så att bålet som pyrt nu åter tändes upp till en vild brasa inom mig. Saknar honom också och känner att hur saker än blev skulle jag aldrig velat vara utan den sista stunden i hans liv. Han stod mig så nära och han var den enda svärfar jag någonsin haft kontakt med och också den allra sista i mitt liv. Vi kände en gemenskap och jag känner tyngden inombords då jag tänker på att han inte finns mera. Min förhoppning är att han tar hand om min Kim, han vet att jag burit en svår sorg efter mitt barn.

Det är tomt utan hans telefonsamtal och att inte längre kunna bjuda honom till vårt bord för att få en god bit mat och se glädjen i hans ögon.

Livets låga har släckts, det är tufft.

Rösta på mig!

English Version

So, the website has received a renewal
Comment by Tove Birkeland Brandt - Saturday, November 8 09:27
Early morning again, woke up already at 5:11, really tried to go back to sleep but fruitless so clear and at 6:00 the time I threw his legs over the edge of the bed. Grabbed the slippers and robe and strode out of the bedroom and my sleeping husband.
The time I have put in to make changes to our website www.bra-leve-forlag.se
It was a little newer face, latest news update and pictures were added from our book fairs.

Since I have worked with her husband's computer that was tough and lethargic for a while, has a disk cleanup on it and tried to get a defragmentation but this was unsuccessful, it refused to boot. Do not know why!
Oh well, they can really mess computers when they decide it.

I have also written out what I should take up about therapeutic writing to info hit the web next Tuesday. A lot to think about for our pilot tests, but fun and a little tickling in the stomach area shall I confess.
During this day, we set off for my mom and dad, invite them to dinner and celebrate Father's Day tomorrow, we have some other plans, then we namely do something special for ourselves. Monday will be intense and go completely in character studies, studying software so we feel confident or more confident in what we're doing.
Keep writing class online, what an opportunity. It will be so amazing and I hope also that our participants will enjoy.

Early thoughts are many, I have given them to my son yet another early morning. Loved Kim, my fine äglabarn. Thinking about how I can let go of the inner anguish I feel regarding his death. It's so hard to miss his daily children and carry on the question; Why? How on earth did it end so that my beloved child took his life?
My in-laws father's death did so as smoldering pyre was lit now back up to a wild fire within me. Miss him too and feel how things than were I would never have wanted to be without the last moment of his life. He was standing so close to me and he was the only father I ever had contact with, and also the very last of my life. We felt a community and I feel the weight inside when I think that he is no more. My hope is that he will take care of my Kim, he knows I meant a severe grief after my child.
It is empty without his phone and no longer being able to invite him to our table to get a good meal and see the joy in his eyes.
Life's flame has been extinguished, it is tough.
  
Vote for me!

Vi har ett skrivprojekt igång som rör min mamma och alla hennes minnen. Hon är 80 år gammal nu och hela tiden har hon varit rädd att hennes släkts historia skall för svinna. Själv har jag varit ledsen över att släktrecepten inte kommer att bevaras så, jag, maken och mamma har dragit igång ett bokprojekt som vi tror kan bli en riktig hit.

Recept bestående av "kakor och mat" och historier som vävs in, återblickar från förr.

Det är spännande att titta ini sin mammas värld och jag är glad att ha tillfället att göra det innan det blir försent. Vi vet ju alla att åren går och om man skall ta del får man göra det före och inte efter. Prioriteringar. Min mamma har dessutom en hel massa att berätta så det är jättekul och vi försöker på samma gång att skämma bort dem lite genom att komma med hemlagat och bjuda dem på. Fars dag på söndag som kommer men vi firar på lördagen istället, men en Bouef Bourguinon 

BOEUF BOURGUIGNON

• 800 g högrev
• 200 g rökt sidfläsk
• 300 g färska champinjoner, halverade
• 200 g steklök
• 1 l rött vin
• 2 lagerblad
• 4 kvistar färsk timjan
• 4 dl kalvfond (späd ut enligt förpackning)
•   svartpeppar
•   maizenaredning
• 150 g haricots verts

Gör så här

1. Boeuf bourguignon
   Skär högreven i grytbitar 3x3 cm och skiva champinjonerna. Skär ner sidfläsket i mindre bitar och behåll svålen hel och använd som smaksättare i grytan.
2. Stek köttet på hög värme i grytan så det får fin yta.
   
3. Tillsätt lök, champinjoner, sidfläsket och lagerblad och låt det fräsa med någon minut.
4. Hacka timjan och tillsätt tillsammans med den sparade svålen.
5. Slå på rödvin och kalvfond så att det täcker ingredienserna som ligger på botten.
   
6. Låt koka under lock i ca 3 timmar.
7. När köket är mjukt och färdigt är grytan redo att servera.
   
8. Red av grytan med maizenaredning till den konsistens som du gillar.
   
9. Stek haricots verts i lite smör och servera tillsammans med grytan. Potatismos eller ris passar utmärkt till boeuf bourguignon.

 

 

Min älskade pappa som tyvärr blivit tokigt förvirrad. En morgon alldeles nyligen så vaknade min mamma av att dörren slog igen. Hon rusade upp och fann pappa iklädd byxor och skjorta på väg ut genom grinden och hon frågade; Vart ska du?

- Jag ska lifta, svarade han.

Hon lirkade med honom och fick han till att komma in tillbaka i värmen. Vi är ju livrädda att det ska hända något åt helvete, men han bara ler och förstår ingenting. I efterhand minns han inte ens att han varit på väg för att lifta.

Det är minst sagt tunga tider.

 

Men så händer det positiva saker i mitt / vårt liv också. Vi är så lyckliga över de möjligheter som öppnat upp sig för oss, vem trodde att vi skulle stå som cirkelledare. Göra egna kurser, det är ju någonting jag bara drömt om. Att verkligen få tid över att skriva på våra böcker, stanna hemma med tillräcklig förtjänst för att klara räkningarna och ha tak över huvudet och mat på bordet. Det är en stor dröm som gläntat på sin dörr och vi hoppas av hela våra hjärtan att det kommer slå väl ut. För vi behöver verkligen ett släpp i livet. Håll tummarna kära vänner.

Men ett har jag lärt mig i livet att även om jag dyker djupt måste jag kämpa mig upp igen, någon annan väg är inte möjlig. Det är en kamp att leva för att utforska livet och det innebär tyvärr både sorg och glädje, samt jobbiga depressioner.

 

Och en sista grej, ni kan väl hjälpa till att rösta på min blogg så att den syns lite bättre i den stora zybervärlden. Tack på förhand!

 

Rösta på mig!

Just nu i detta sitter jag i soffan och har en skål med chilipoppade popcorn att gotta mig med, riktigt heta små rackare. Rekommenderas till dem som gillar hotta smaker.
Dagen har bjudit på kurs i ledarskap, arbetssökning och insändning av aktivitetsrapport, en hel massa måsten.

Har kokt polenta idag och det blev riktigt gott, man får ha tålamod bara så det svalnar ordentligt innan man kan skära till och steka, men det blev en god middag, med massa fina grönsaker till. Fräscht och jag slapp dumpning, dock var portionen på tok för stor, något jag måste tänka på att dra ned på rejält. Men som sagt nu är det popcornskväll.
Tidigt i morgon ska vi iväg på en frukostföreläsning - e-handels marknadsföring och det skall bli mycket spännande att ta del av. Börjar redan 07:30 så det blir tidigt upp ur sängen för att komma sig iväg. Tur att man får frukost på plats så man slipper det före.
Senare under dagen blir det tandläkarbesök också för mig, får se hur det går. Tändernas dödsdom, skulle jag tro. Orättvist, att trots att man skött sina tänder drabbas av tandlossning...

Har faktiskt skriviten dikt idag som publicerats på novell.nu "Grådiset", hoppa gärna in och läs den vettja, finns även ett par noveller som jag skrivit där inne. Känns som det kommer lossna snart igen, känner skrivklåda i fingertopparna. Men först ordentlig förberedelse inför kursstarten. Spänning innanför skinnet just nu och det händer en del positivt i livet, tur det. Behövs verkligen, kan jag lova!

Har även fått golven städade här hemma idag, jag körde snabeldraken och maken moppen. Snabbt samarbete, luften blir genast så mycket lättare när man får bort lite damm. Kvällen igen och jag har tänt ljusen för min son och min svärfar. Hoppas ljuset visar dem vägen hem till mig från änglastaden.
Skall väl avrunda bloggen för idag, snart tid för Dicte som jag följer på teve. Så finaste läsare och vänner, ha en skön måndagskväll.