En läkeprocess har startat, min läkeprocess och nu skall jag inte hasta. Jag drar i bromsen för att hinna med, för att gå till roten och för att städa ut i det gamla mögliga inre.

Det är en skön känsla, men samtidigt otroligt skrämmande att släppa in någon i sitt inre, att lita och att tro att denna någon kan hjälpa mig med livets frågor. Lära mig att ge mig själv svaren som jag bär på någonstans och att kasta bort onödiga tankar som bara förstör min väg till livets glädjekälla.

Det måste jag säga är en tuff uppgift och just denna uppgift är min. Ingen annan kan göra det åt mig, bara jag kan stå upp nu och kämpa för livet.

Försöker så att få till förändringar som kommer att vara ihållande och inte lämna min sida efter ett tag.

Jag har maken med mig på ett helt annat sätt än jag haft på länge och faktum är att nu känner jag hans kärlek spira, en skön känsla som att den väckts till liv likt björklövens små gröna musöron om våren.

Jag ser framåt igen, även om det är med rädsla, men det är framsteg för jag står inte limmad i samma fotspår längre oavsett om takten är minimal.

Mitt inre värker och visst vill jag svänga om och gömma mig, för rädlsan att möta det okända framför mig finns där, plågar och river, men jag vet så väl att nu har mina gömställen tagit slut. Jag måste låta solen värma mig

vakna till liv. Min sons död är inte min död även om det känts som det i två långa år nu och andras elakheter och fördömanden är inte mina tankar att belastas med, jag skall bli frisk igen, stark och livsduglig och jag skall bli den jag vill vara. Författa, skriva, glädjas över det som kommer, glädjas i nuet. Ingen, skall ta ifrån mig det jag vinner, aldrig mer skall jag tillåta någon att ta mitt liv. Jag är värd att leva i ljuset och inte i det mörker jag befunnit/befinner mig i just nu.

English Version

The healing process has started, my healing process, and now I will not rush. I pull the brake to keep up with, to go to the root and to clean out the old moldy interior.

It's a nice feeling, but at the same time incredibly scary to let anyone in its interior, to trust and to believe that someone can help me with life's issues. Teach me to give myself the answers that I carry on somewhere and throw away unnecessary thoughts that just destroys my way to the joy of life source.

That I must say is a tough task and this particular job is mine. No one else can do it for me, only I can stand up now and fight for life.

Trying to make the changes that will be persistent and do not leave my side for a while.

I have the husband with me in a completely different way than I had in a long time and the fact is that now I feel his love scepter, a nice feeling that it brought to life like birch leaves in little green mouse ears in the spring.

I look forward again, even if it is with fear, but it is progress for me is not glued in the same footsteps anymore whether the rate is minimal.

My inner ache and yes, I would turn over and hide, for rädlsan to face the unknown ahead of me there, torment and tears, but I know so well that now my hiding places run out. I have to let the sun warm me

wake up. My son's death is my death even though it felt like it for two long years now and others viciousness and condemnations are not my thoughts be charged with, I will be well again, strong and viable and I will be the one I want to be. Writer, writing, rejoice that which comes, rejoice in the present. No one shall take from me what I lost, never again will I allow anyone to take my life. I am worthy to live in the light and not the dark I have found / find myself in right now.

Precis så är det IDAG är det min allra första dag på resten av mitt liv och jag måste tillstå att jag känner mig mycket stolt över mig själv just nu. Utan stöd har jag tagit kontakt med läkare och terapeut, fixat sjukskrivning och satt igång samtalsterapi för att jag vill prioritera MIG SJÄLV och att MÅ BRA.

  Jag har talat med alla som står mig nära så de vet allt som sker i mitt liv i nuläget och det känns bra.

Maken hurrade över att jag klarat ta hjälp i mitt liv nu och han var riktigt glad vilket kändes fint. Jag har nog inte riktigt förstått hur hårt det tagit honom att se mig så nere som jag är, en tung börda att bära.

Finns så mycket att bearbeta i mitt liv, fas på fas som lagts till som sidor i en bok utan att man någonsin reflekterat över att man egentligen borde grävt i det och sedan kastat bort händelserna från livet sidor. I stället har man samlat det på hög tills man inte klarar ta hand om det mera, så fel det är.

Mitt första möte med terapeuten kändes jättebra, jag tog upp massor som jag bär på som ett helt bagage av onödigt skräp, ilska, ångest, förtvivlan och rädslor, övergivenhet och ett visst mått ensamhet och svartsjuka. Vi har tagit i hand och gett varandra ett avtal, jag har lovat att ta hjälp om jag mår sämre och min livlina är min älskade make. Prise Gud för den mannen, så glad att just han älskar mig och står ut med alla mina fel och brister.

Men så förmodar jag att jag har små och goda sidor ibland jag med, annars skulle han väl inte älska mig som han gör.

Livet rullar förbi mig som ett snälltåg där jag inte riktigt orkar hoppa på, känns botten. Men som sagt, nu efter alla år och efter det som skett mig sista tiden vilket fick mig att stupa omkull helt har jag sträckt ut handen mot de professionella för att få hjälp en gång för alla. Jag vill ägna resten av mitt liv och se ett eget värde, att vara stolt över framsteg jag klarar av att göra, att inte misstro och gråta, att inte skapa bilder som egentligen inte finns. Jag upplever faktiskt att just idag så startar den första dagen av resten av mitt liv.

English Version

Just as it is TODAY, it is my very first day of the rest of my life and I must admit that I feel very proud of myself right now. Without the support I have been in touch with doctors and therapist, fixed sick and started counseling because I want to prioritize MYSELF and to FEEL GOOD.

  I have spoken to all who are close to me so they know everything that happens in my life at the moment and it feels good.

Husband cheered that I managed to help in my life now, and he was really happy that I felt fine. I think I have not really understood how hard it took him to see me so low that I am, a heavy burden to bear.

Is so much to process in my life, phase to phase added to the pages of a book without ever reflected on that one really should be dug in there and then thrown away events from the life side. Instead, it has been collected it on high until it is unable to take care of it more, so wrong it is.

My first meeting with the therapist felt great, I brought up lots that I carry as a whole baggage of unnecessary junk, anger, anxiety, despair and fear, abandonment, and some loneliness and jealousy. We have taken in hand and given each other a contract, I have promised to help if I feel worse and my lifeline, my beloved husband. God bless the man, so happy that he just loves me and puts up with all my mistakes.

But then I suppose that I have small and good sides sometimes I, otherwise he will not love me like he does.

Life rolls past me like an express train where I was not really bothered jump on, feel the bottom. But as I said, now after all these years and after that made me last time, which caused me to fall down completely, I have stretched out my hand to the professionals for help once and for all. I want to spend the rest of my life and see your own value, to be proud of progress I am able to do, not to distrust and cry, not to create images that are not really there. I actually experience just today to start on the first day of the rest of my life.

Då kastar jag mig ännu en gång in i den fantastiska spelvärld som öppnat sina dörrar här ute på nätet. Jag är själv ingen storspelare men ska vi säga jag sätter en limit på 200-300 kronor och sedan spelar jag för dessa, ibland vinner jag och ibland förlorar jag. Sist hade jag en hundralapp och fick den till att bli hela 700 kronor som jag kunde plocka ut. Gissa om jag var lycklig. Spelade då på roulettebordet, satsade på rött, förlorade jag så dubblade jag insatsen och spelade på samma färg igen och så fortsatte jag. Det var kul.

Det finns så mycket att spela på idag att man nästan blir lite vilsen, jag brukar nog mest hålla mig till det jag känner mig trygg i. Klart jag har gjort en del betting i mitt liv också, men då har det mest handlat om resultaten för mitt kära hockelag "Färjestad".

Men vad jag förstår av det jag kollat in idag så kan man ju lägga betting på allt möjligt som  melodifestivalen, idol och en hel massa annat som visas på teve. Praktiskt taget kan man nog spela på allting idag och nu skall jag bege mig ut och se om jag finner någonting roligt.

Känns kymigt att inte ha någon med mig som stöd, att stå helt ensam och klara sig själv det är faktiskt tufft.

Ett steg jag måste ta då jobb tyvärr går före allt annat, man måste försörja sig och dessvärre är det en del i att jag klappat ihop helt nu, att jag inte helt enkelt inte orkar mera och sedan är det allting som ligger obearbetat inom mig, år efter år växer det sig större och starkare och jag själv blir mindre och svagare.

Det kan inte få fortsätta längre, livet ska ju vara värdefullt och mitt är inte det. Det är så fel alltihop.

Jag vill finna tillbaka till en punkt där jag kan se framåt, planera saker, göra livet roligt. Just nu finns ingen ork alls och jag vill inte ha det så. Idag tar jag mina sista samlade krafter för att klara av att ge mig av och be om hjälp, hoppas bara inte man nekar mig sjukskrivning för jag behöver verkligen komma bort från allt. Vill ta tag i mig själv en gång för alla, bli frisk för det är jag verkligen inte idag även om det inte syns på utsidan så är det ett kaos på insidan. Önskar operationen kunde bli av snart, den är faktiskt det enda jag glädjer mig över i nuläget men tiden går och går och går och inga brev kommer. Tålamod, det är något jag har svårt för just nu när livet hänger i ett halmstrå. Usch, känner mig gnällig och det är svårt att se att någon kan tycka om mig mera, allt som hänt sista tiden har tagit musten ur mig. Tystnadsplikt gör att jag inte kan berätta eller få det ur mig men ja det är tufft det är min defenition, känner mig inte värd någonting längre det är så trist. Tankar på att vuxna människor kan vara elaka av sig, så elaka att det har sönder någon annan.

English Version

Feels kymigt not having someone with me for support, to stand completely alone and fend it's actually tough.

One step I have to take the job unfortunately comes before everything else, you have to earn a living and unfortunately it is a part of that I signed, sealed up completely now, that I simply can not manage more and then there is everything that is natural in me, year after year it grows bigger and stronger, and I myself will be smaller and weaker.

It can not go on anymore, life is supposed to be valuable and mine is not. It's so wrong it all.

I want to find back to a point where I can look ahead, plan things, make life fun. Right now there is no energy at all and I do not want it that way. Today I take my last gathered forces to be able to give me and ask for help, just hope no one denies me sick because I really need to get away from everything. Wanna grab myself once and for all, be healthy for that is I really do not now even if it is not visible on the outside, it's a mess on the inside. Wish surgery could get rid of soon, it's actually the only thing I am pleased at this time but time goes and goes and goes and no letters will. Patience, it's something I have a hard time right now, when life hangs in a straw. Ugh, I feel whiny and it's hard to see that someone like me more, everything that happened recently has taken the life out of me. Confidentiality means that I can not tell, or get it out of me, but yeah it's tough, it's my Defenition, am not worth anything anymore, it's so boring. Thoughts of adult humans can be evil by itself, so bad that it has broken another.

När Kim tog sitt liv mötte jag helvetet, det gapade med en fullständigt öppen käft mot mig och som om inte det här räckte, fanns det de som tyckte att såren behövde saltas rejält. Sveket var totalt, då de här personerna skulle vara av samma blod som mig trodde man det fanns känslor där men jag slogs i spillror, förintades av dem. Så mycket hat som vällde ur dem det var så svårt att förstå.

Alla dessa år som förflutit då vi alla haft det så bra, då vi skrattat, kramats, haft ett liv tillsammans jag och Kim och min familj. Alla dessa år då jag hållit en öppen dörr till mitt hem, bjudit in dem på middagar, öppnat min famn och så stod jag där totalt ensam och utlämnad den dagen jag fick dödsbudet, sönderslagen av livet och dess innehåll och allt man gjorde var att håna mig, att hota och att ge mig livslånga ärr. Med vilken rätt frågar jag mig idag, med vilken rätt dömer dessa männsikor mig. Vad vet de om mig?

De tror sig veta saker, men vad vet de på riktigt? Faktum är att jag med öppet hjärta kan säga" De vet ingenting".

Deras misstag, men det hade sönder mig i mitt inre och nu måste jag försöka reparera det. Det har gått två långa år nu, min son kommer aldrig tillbaka, men det var hans val. Inte mitt, jag svek inte. Jag fanns ett telefonsamtal bort, jag fanns en bilväg bort, jag fanns ett sms bort, jag fanns på msn, på facebook och min ängel visste detta. Vi talade där. Talade ni som dömde mig, med honom på någon av dessa kanaler? Fanns ni för honom i hans liv? Jag gjorde det, men jag är övertygad om att ni inte gjorde det.

Jag förstår inte varför ni gav mig skuld att bära, ni visste inget om oss. Det är fel!

Så många tankar som legat och grott i detta, så många tårar som runnit, så mycket skuldkänslor. Men vet ni, jag älskade honom på riktigt, gjorde ni?

För er var han bara en besvärlig kille, kom inte och säg något annat, ni vet att det jag skriver här är sant. Ni brydde er inte om Kim, inte förrän han var död. Att rentvå er skuld genom att förstöra mitt liv, det är så lågt att jag inte med ord kan sammanfatta det. Ni är usla människor, utan samvete, utan kärlek i era hjärtan och jag kan bara ömka er. Ni tror så gott om er själva, jag är ledsen över detta. Kanske hade Kim levt idag om ni varit de fina människor ni utger er för att vara, så utan skuld och så fulla av kärlek. Usch rannsaka er själva!

Två år av mitt liv har ni tagit ifrån mig, två år på grund av de fruktansvärda ord ni kastade ur er. Ni vet att domstolar gått igenom mitt fall, ni vet att det är utagerat för många år sedan ändå var ni villiga att dra upp det som om ni tillskrivits rollen som bödlar. Eran jakt på mig måste jag säga, har utvecklats till att likna häxproocesserna som en gång fanns i Sverige. De stackars kvinnorna hade ingen chans och i ärlighetens namn det hade ta mig fan inte jag heller. Jag önskar er ett straff för det ni gjorde, ett straff värre än döden för den skulle vara för mild för er elakhet och ni kallade er mina bröder en gång i tiden, min son och min brorsdotter.

Jag är så tacksam över att ni inte finns i mitt liv idag, ni är inte värda min kärlek, ni är inte bra nog för att ta del av mitt liv. Jag kan skaffa mig hjälp, jag kan tala om det som skett. Kan ni tala om era fantasier, era illusioner och era påhopp.

Det var mitt barn som dog, det var en underbar individ som kom från mitt ägg, som jag bar under mitt hjärta, det var min son som tog sitt liv, när ni slog mig i ansiktet med ert hat och valde att svika mig i mitt livs värsta ögonblick. Jag måste fråga er, kändes det skönt att få tillfälle att ge er på mig till sist, att komma åt mig i mitt inre?

Vad ska jag säga, jag är glad att jag fick se vilka ni var till sist, så jag slipper duka bordet till hycklarna som gillade att äta gratis middagar i mitt hem, jag är glad att KIM slapp se vad ni verkligen gick för, att ni inte ens bemödade er att komma på hans begravning, efter det kärleksfulla upplopp ni startade på nätet, där ni såg till så jag mordhotades. Jag vet vilka ni är, men ni vet ingenting om mig trots att vi en gång var släkt, trots att vi bär samma blod.

Inga brev i lådan idag heller, inga svar från läkare eller Torsby. Den här dagen går till historien, började med dåliga magen i morse och flera husetbesök innan jobbet, in med en Dimor och iväg på jobbet i alla fall då jag böjade tidigast och skulle skicka iväg grejer. Förbereda mat och springa på huset och kräkas, fy satan så illa. Sedan kom min goa arbetskompis och till slut fick jag svika henne men då var all mat ute. Kom till älgå och fick vända, skulle lämna kort till kärleken och det glömde jag så klart i skuggan av mitt illamående, så det som inte var med mig i huvudet fick sitta i ratten. Nåja nu är jag hemma och har sjukanmält mig igen. Killen från kikano ringde mig idag och vill träffa mig på en intervju så det ser jag fram emot, har även träffat en annan trevlig chef och diskuterat jobb med henne så det finns en del lösningar just nu vilket känns bra.

Det måste komma en lösning på mitt problem snart är så trött på min situation att det jämnt håller på att slå ut mig. Ont i magen varenda dag, en hemsk känsla att vantrivas så som jag gör och inte kunna rå på känslan och få den att försvinna.

Letar efter ett annat ställe att bo på, men det verkar lika svårt som allt annat i dagsläget, lika med noll med andra ord. Skall försöka se om jag orkar titta ut på blocket igen för att ögna igenom bostadsannonserna.

English Version

No letters in the box today, either, no answers from doctors or Torsby. This day goes down in history, began with bad stomach this morning and several house visits before work, set with a dichloro and off the job anyway because I böjade earliest and would send stuff. Preparing food and run into the house and vomit, fy Satan so bad. Then came my goa work buddy and finally I let her down, but then it was all the food out. Come to Alga and had to turn, would leave the card to love and I forgot so clearly in the shadow of my nausea, so that was not in my head had to sit in the wheel. Well now I'm home sick and have signed up again. The guy from kikano called me today and want to meet me for an interview so I'm looking forward, has also met another nice manager and discussed the job with her so there are some solutions right now which feels good.

There must be a solution to my problem soon so tired of my situation to that level is to hit me. Stomach ache every day, a terrible feeling to feel uncomfortable as I do and not be rough on the feeling and make it disappear.

Looking for another place to stay, but it seems as difficult as everything else in the current situation, zero, in other words. Will try to see if I can look out on the block again to scan the housing ads.

Dryga halvtimmen kvar på kvällsmaten nu sedan entledigar jag mig själv. Skall iväg och hämta paket på jarnske en knivväska som min man skall få i födelsedagspresent. Fast det blir nog tidigare som idag skulle jag tro. Budar fortsatt på ett knivsätt till mig själv hoppas kunna vinna det. Vegetariska omeletten klar nu så nu doftar det ljuvligt i köksregionen på Linden. Hoppas man kommer gilla maten jag lagat. Längtar efter helg nu då vi har ledigt. Vi ska fixa bilen och hälsa på bonusgrabben och så ska jag passa på och träffa barnbarnen en kortis längtar så tokmycket efter dem nu....

Har sovit så dåligt i natt så sängen skulle kännas jättebra idag men nepp, man måste snart ta och kasta sig iväg mot jobbet så rast och vila får vänta på sig ett tag. Idag skall det serveras nötfärs i ugn, sås, potatis och grönt samt svensk paella. Kvällens meny vet jag inte ett dugg om i nuläget, har väl förträngt det. Längtar efter ledighet nu och i morgon så ska vi åka och hälsa på Nicklas och hans flickvän, de ska bjuda oss på middag. Sedan blir det en snabb vända för att se de små killarna i Karlstad och vidare mot Grums och plåga kära svärsonen igen med Drivrem och spännare.

La ut min overlock symaskin på Tradera igår för 495 kronor och har nu ett första bud på den, känns skönt för varje grej man avyttrar så man slipper dra på det i slutänden.

Hoppas på att höra ifrån Torsby snart, vill komma igång med allt och nerverna har börjat komma igång gällande narkos, operation, framtiden då det gäller mat. Inte så lätt att få ihop det med att vara kock kanske, jag vet inget i dagsläget men det blir nog bra.

Den tjugonde ska jag på möte i Arvika för att tala och det känns bra, sedan skall vi vidare till pappa och bjuda honom på en god middag. Min far fyller 75 år den 21 men då jobbar vi så vi firar honom den 20.e istället.

Usch vad åren går.

Mamma har säkert fått någon tokig medicin för hon vaknar och ser saker, gubbar och kärringar så det är klart att det är hallucinationer från någon medicinering, får ta upp det vid nästa läkarmöte eftersom hon uplever det som väldigt otrevligt.

Nej, lite mera kaffe så man håller sig vaken och sedan får det bära av mot Glava. Ni kära läsare får ha en helt underbar Fredag.

English Version

Have slept so poorly last night so the bed would feel great today but Nope, it must soon take and throw themselves into the work so a break and rest have to wait for a while. Today, it is served ground beef in the oven, sauce, potatoes and vegetables and Swedish paella. Tonight's menu, I know nothing about at the moment, have well blocked it. Crave leave now and tomorrow we will go and visit Nicklas and his girlfriend, they'll invite us to dinner. Then it will be a quick turn to see the little guys in Karlstad and on to Grums and torment dear son-again with the drive belt and tensioner.

Layed out my serger sewing machine on eBay yesterday for 495 dollars and now have a first bid on it, feels good for every thing it sells so you do not pull on it in the end.

Hope to hear from Torsby soon, want to get started with everything and nerves have begun to get started regarding anesthesia, surgery, the future when it comes to food. Not so easy to get confused it with being a chef might, I know nothing in the current situation, but it will probably be fine.

The twentieth should I Meeting in Arvika to speak and it feels good, then we will proceed to dad and invite him for a good dinner. My father celebrating 75 years, 21 but when we work as we celebrate him 20.e instead.

Ugh what the years go by.

Mom has certainly got some crazy medication she wakes up and sees things, old men and old women, so it is clear that there are hallucinations of any medication, may take it up at the next doctor's appointment because she uplever it as very unpleasant.

No, a little more coffee so you stay awake and then let it wear off towards Glava. You dear reader may have a wonderful Friday.