Visst är det så att vi som människor gärna känner en sak och visar något helt annat.

  Sårad, ja då stänger man det ute. Jag har tänkt en hel del på var gränsen går i sorgen, jag ska förtydliga.

Jag menar den gräns där människorna runt omkring dig kommer till en punkt där de anser att du är gnällig och borde glömma. Hur länge får man enligt andra sörja?

  Jag kan tala om en hemlis här, jo det är hemligt så ni får inte säga ett ord om det till en enda själ. Men faktum är att jag som mist mitt barn och jag törs ge mig på att tala för alla andra som mist sina barn på ena eller andra sättet.

  VI slutar aldrig sörja, kanske slutar vi tala för att inte uppfattas som idioter från utomstående. Vi stänger dörren om känslorna, Låter allt leva vidare i tankarna, plågorna som klöser oss på insidan. Smärtan som låter oss brinna i helvetet. Vi tar på oss en mask, där vi säger, jag är tuff. Jag klarar mig, livet går vidare.

Men vet ni, det är inte sant, vi tvingas var dag att leva ett nytt ofrivilligt liv där vi måste anpassa oss efter andra för att inte stötas bort. De flesta av oss gör oss ritualer för att stå ut, skaffar oss minnesplatser, minnessidor, tänder ljus, diktar, skriver och vi tänker, nästan i alla våra tankar på våra änglabarn.

  Vi talar inte, vi lider i det tysta, vi saknar för alltid våra mycket älskade barn.

English Version

It is true that we as humans like to feel something and show something completely different.

   Wounded, then I turn it up. I've been thinking a lot on where the line is in sorrow, I'll clarify.

I mean the point where people around you will come to a point where they feel that you are whiny and should be forgotten. How long to get under other grieve?

   I can tell you a secret here, yes it's a secret so you can not say a word about it to a single soul. But the fact is I who lost my baby and I dare give me to speak for all the others who lost their children in one way or another.

   WE never stop mourn, maybe we'll stop talking in order not to be perceived as idiots from outsiders. We close the door on the emotions, Lets all live on in his mind, plagues claw us on the inside. The pain that allows us to burn in hell. We take on a mask, where we say, I'm tough. I'll be fine, life goes on.

But you know, it's not true, we are forced every day to live a new involuntarily life where we have to adapt to others to not reject them. Most of us do our rituals to endure, acquire memory, memory pages, lights, composes, writes, and we think, almost all of our thoughts on our angelic children.

   We are not talking, we suffer in silence, we miss forever our beloved children.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...