I dag har det varit kalas för barnbarnen, vi bjöds på kaffe och tårta. Lille knatten som blev ett år han åt tårta och njöt för fullt. Kramgoa kompisar alla tre. Glada över paketen och över att få besök.

Kevin tyckte det var trist att vi skulle åka redan som han sa, men efter kalaset tog vi oss en tur till OBS BERGVIK, skulle försöka byta batteri i makens klocka men sådant gör man tydligen inte längre på guldsmederna, sedan var vi in och köpte oss dammsugarpåsar,  tre påsar med tre i varje så nu kan man ju städa igen.

  Nicklas bonusgrabben var med oss och han passade på att köpa sig nya skor, en trevlig och avkopplande stund tillsammans. Nu sitter vi här hemma igen, fått oss lite mat i magen, borde klippa gräsmattan, men jisses jag finner ingen ork till det, borde skriva på boken men jag vet inte om jag orkar det heller just nu. Det känns så svårt allting, bilen som måste lagas, ser pengarna fladdra som små fåglar och i tanken önskar jag att jag kunde lyckas att fånga några någonstans.

English Version

Today, it has been a birthday party for my grandchildren, we were treated to coffee and cake. Little Lad who was a year he ate cake and enjoyed in full swing. Cuddly buddies all three. Happy over the packages and to have visits.

Kevin thought it was sad that we would go even as he said, but after the party, we took a trip to OBS BERGVIK, would try to change the battery in my husband's watch, but so do you apparently no longer goldsmiths, then we went in and bought us vacuum cleaner bags, three bags of three in each, so now one can clean up again.

   Nicklas my bonus kid was with us and he took the opportunity to buy new shoes, a nice, relaxing time together. Now we are sitting here at home again, got some food in the stomach, should mow the lawn, but Geez, I find no strength to it, should write the book but I do not know if I can it not right now. It feels so hard everything, the car must be repaired, see the money fluttering like little birds in his thoughts, I wish I could manage to catch some somewhere.

Jag är trött, sliten. Vill inte känna att jag måste stiga upp för att mötas av mer negativitet, större kamp för att orka.

Bilbesiktning och nog fan kommer det kosta en förmögenhet, länkarm måste bytas, bromsslangar fram på båda sidor, bromasarna fram och handbromsen bak. Det kostar pengar som jag inte har, räkningarna hänger i drivor på väggen, maten tar slut, livet tar fan slut.

  Man tigger om hjälp men över allt är det nej, nej  och åter nej och själva ställer vi upp över allt, men då det gäller. Nej Inget tillbaka...

Är det ovanligt, nej.

  Man kravlar tiggande till det sociala och de ber en att byta bostad till mindre, vad kostar inte det och med betalningsanmärkningar och skulder så ja vad kostar inte det, man skall sälja av och det försöker vi ju med och ingen köper den skit man har. De säger nej vi betalar inte för det här och inte för det där och inte tandläkaren och inte bilen och inte det och inte, det ekar ihuvudet på oss. INTE...

Vem fan har bett om arbetslöshet, jag är inte arbetsskygg men nu kommer vi till en punkt där jag är på väg att gå sönder igen och inte heller det vill jag vara med om. Men det inre klarar inte hur mycket som helst, jag har saknaden att bära på varenda dag, och alla ekonomiska problem och allt jag ser som kommer gå åt helvete och mitt i det här så känner jag bara att jag inte orkar mer. Vad ska man då göra, arbetslös = ingen sjuklön om man går åt helvete.

Livet pissar på oss, vill inte vända och bli bättre, det bara fortsätter år efter år och sedan Kim tog sitt liv, finns det ju för fan inget liv att tala om. Sorg, fattigdom och ett rent helvete.

 Jag hatar mitt liv just nu...

English Version

I'm tired, worn out. Do not feel that I must get up to face more negativity, more struggle to cope.

Motor Vehicle Inspection and for Christ's sake, it will cost a fortune, link arm must be replaced, brake lines front on both sides, bromasarna front and rear handbrake. It costs money that I have not, the bills are in drifts on the wall, the food runs out, life is hell-end.

   Mann, begging for help but överallat is no, no and no again, and themselves, we are up everywhere, but when it comes. No. Nothing back ...

Is it unusual, no.

   They crawl begging to the social and prays him to change residence for less, how much is not it, and with poor credit and debt as well what does not cost it, they will sell off and we are trying to. They say no we do not pay for this and not for that, and not the dentist and not the car and not and not, it echoes ihuvudet on us. NOT ...

Who the hell asked for unemployment, I'm not work shy but now we come to a point where I'm about to break again, nor I want to be part of. But the interior is capable ionte what seems like forever, I have been longing to wear on every day, and all the financial problems and all I see who will go to hell and in the middle of this, I feel that I do not do more. What should we do, Unemployed = no sick pay if you go to hell.

Life pissing on us, do not turn around and get better, it just goes on year after year and then Kim took his life, there are fuckin no life to speak of. Sorrow, poverty and a living hell.

  I hate my life right now ...

  Under lördagen så blir det att åka och fira mina barnbarn som fyllt år men som nu skall ha kalas.

Kevin blev 4 år och Alexander firar sin första födelsedag så det är roligt. Mamma Helena har försökt få till ett bra barnkalas men ja som alltid uteblir alla barn, tyvärr måste sägas så det blir vi vuxna som får stå för paket och firande. Alexander har alldeles nyligen lärt sig att gå och just nu är han för söt, men ja det vet ju alla som haft barn att detta snart vänder för att vara en mindre plåga där mödrar får springa och jaga sina små.

  Härliga minnen drog detta upp i mitt sinne från den tid då mina barn var små och man rusade efter dem för att de inte skulle försvinna, eller göra sig illa och nu är det mina barns barn som är små. Innebär detta att jag blivit gammal??

 Herregud vad tiden rusat, tyckte det var nyss de var små knattar som sprang på trummande ben, men så tänker jag på Kim, min ängel som vilar i det blå.

  Önskade så att han som var så barnkär skulle gett mig barnbarn så jag även fått bli farmor, men så blir det ju inte nu. Men jag måste tänka positivt, kanske får jag leva och bli gammelmormor en dag till de som just nu springer runt och jagas av sina mammor.

STORT GRATTIS TILL MINA BARNBARN PÅ DERAS FÖDELSEADAGSFEST...

English Version

On Saturday, it will go to celebrate my grandchildren aged year but now will have a party.

Kevin was 4 years old and Alexander is celebrating his first birthday, so it's fun. Mother Helena has tried to get a good children's party, but yes, as always absent children, unfortunately, has to be said so we become adults who have to pay for packages and celebration. Alexander has just recently learned to walk and now he is too cute, but yes, everyone knows who has had children that this will soon turn to be a minor nuisance, where mothers are allowed to run and chase their little ones.

   Wonderful memories drew this up in my mind from the days when my children were small and I rushed after them because they would not disappear or hurt themself, and now it's my children's children who are small. Does this mean I become old?

  God, what time rushed, thought it was just they were little toddlers who ran on drumming legs, but I think of Kim, my angel resting in the blue.

   Desired so that he who was so loves children would have given me grandchildren so I also got to be Grandma, but it will be not now. But I have to think positive, maybe I live and become great-grandmother one day to the currently running around and being chased by their mothers.

CONGRATULATIONS TO MY GRANDCHILDREN IN THEIR BIRTHDAYPARTY ...

  Precis så ser jag allt just nu Inifrån och ut

Jag skiver det jag har inom mig, det finns bara i mitt huvud, mina figurer är skapade av mig, de är mina vänner och snart hoppas jag att ni där ute får lära känna dem, att de blir en del i ert liv som de just nu är i mitt liv.

  Det är en underbar känsla att författa, att skapa och jag är så fruktansvärt ledsen att arbete kommer att ta det ifrån mig hela sommaren, men jag skriver just nu på min andra bok i serien, för mina karaktärer är återkommande, man tar del i deras vardag och i deras yrkessamma liv.

 Önskar alla fick känna kraften som finns inuti en människa när bilderna tar form och bildar ord, att man brydde sig så mycket om skrivandet som jag gör.

  Det går inte en dag utan att jag önskar att jag fattat det här så mycket tidigare, att jag fattat pennan och blivit något jag var ämnad att bli. Kanske kommer man inte tycka jag är nog bra och refuserar mina tankar, men jag tror på mig själv och mitt skrivande. Varför?

  Enkelt, jag älskar att skriva. Jag bildar familjer, föder barn, jag skapar relationer och mördar andra medans jag räddar en del, jag hjälper dem som är sjuka, jag bönar och ber. Jag förtrollar och jag får dem alla att le.

  Det är helt underbart att leva ett liv med sina karaktärer, att skapa deras miljö, att ge dem kraft att lyckas, att göra dem svaga eller starka. Att ge dem jobb eller att sparka dem. De är helt i min makt. De är i min värld. De kommer inifrån och går ut...

English Version

Just so I can see everything right now Inside and out

I wheel recommendation that I have within me, it's just in my head, my figures are created by me, they are my friends, and soon, I hope you out there get to know them, that they become part of your life that they just now in my life.

   It's a wonderful feeling to write, to create and I am so terribly sorry that work will take it from me all summer, but I am currently writing my second book in the series, for my karaktärer is recurrent, taking part in their daily lives and in their professional life the same.

  I wish everyone could feel the power that's inside a person when the images are taking shape and form words, that brudde so much about writing as I do.

   It is not a day goes by that I wish I made ​​this so much before, I've got pemmam and become something I was destined to become. Perhaps you do not think I'm probably not good enough and refuse my thoughts, but I believe in myself and my writing. Why?

   Simply, I love to write. I form families, raise children, I create relationships and killer second while I save a lot, I will help those who are sick, I am begging. I will charm and I get them all to smile.

   It is wonderful to live a life of their characters, creating their environment, giving them the power to succeed, to make them weak or strong. Giving them a job or to kick them. They are totally in my power. They're in my world. They come from the inside and go out ...

Det är så otroligt tyst över allt att man måste förmoda att folk slutat engagera sig i allting runt dem.

  Jag mötte Kim i trappan i morse, en snabb blick på varandra, jag ropade hej Kim förvånat och han log. Kim var i åtta års åldern och hade en rostbrun collegetröja på sig, en som han har på ett kort från den tiden. Vilken känsla det gav, men så var Ghini där och väckte mig och Kim försvann abrupt, tvärtomt. Allt som fanns kvar var tystnaden och tomheten som ögonblicket lämnat efter sig. Önskar så att jag kunde hålla kvar de ögonblick jag får uppleva, men det går inte.

  Nåja nu blir det att dricka sitt kaffe och ta en tur ut i stormen, vi ska på det sociala och be om hjälp. Tungt, men jag ser ingen utväg om vi ska ta oss på jobb som ju snart är på ingång. Den första Juni ska det smälla.

  Trosa here we come...

Idag annars, jo ni gissar nog rätt, jag skall träna och jag skall skriva. Startade med crosstrainern igår och det kändes skönt, vi bar upp den i rummet så vi kan stå framför teven istället för att tugga, vilket vi naturligtvis gjorde igår, men för att äta upp det som fanns hemma. Karaktärsdårar som vi är, sjunker vi, sjunker vi båda..

  Men idag är det en ny dag, ren och blank utan misstag och vi startar på nytt, daglig träning samt rätt mat, frukt och riskakor.

  Ja och dagens andra göromål, det är att skriva på min bok. Inte direkt något nytt men fasiken så roligt.

English Version

It is so incredibly quiet everywhere that one must assume that people stop engaging in everything around them.

   I met Kim on the stairs this morning, a quick glance at each other, I shouted hello Kim surprised and he smiled. Kim was eight years old and had a rust-brown sweatshirt wearing, one that he has a card from that time. What a feeling it gave, but then was Ghini my cat there and woke me and Kim disappeared abruptly, cross-plot. All that remained was silence and the emptiness that moment left behind. I wish that I could retain the moment I get to experience, but it has not.

   Well now it will be to drink my coffee and take a trip out into the great man, and we are in the social and ask for help. Heavy, but I see no way for us to take our jobs which of course is soon coming. On June 1, the slap.

   Trosa here we come ...

Today, otherwise, yes you guess enough right, I will work out and I will write. Started with elliptical yesterday and it felt good, we carried it in the room so we can stand in front of the TV instead of chewing, which of course we did yesterday, but to eat whatever was at home. Character Fools as we are, if one will sink, sink both of us ..

   But today is a new day, clean and shiny with no mistakes and we start anew, daily training and the right foods, fruit and rice cakes.

   Yes, and today's other tasks, it is to write in my book. Not exactly something new, but hell so funny.

Blir så ledsen av att se på när änglamammor bråkar, vad finns det i livet att bråka om. Vi borde bara stötta varandra, våra barn är borta. Vi bär ju alla på tomhet och saknad. Smärtor som inte går att stryka bort ur livet längre, men som går att mildra med vänliga ord.

  Vissa av oss är där upp på vågen när andra befinner sig där nere i dalen. Så är det att leva i livet efter.

  Det är smärtsamt att höra människor tala om självmord, men om man vill svara dem för att hjälpa så går det att göra det på ett bra sätt bara ge dem nätadressen hit:

http://www.sjalvmordsguide.se/  eller förmedla sjukvårdskontakter.

  Jag försöker motverka självmord och jag tar inte lätt på att någon säger att de skall ta sitt liv, kanske är det precis det de kommer göra när du fräst åt dem att sluta tala så. Jag vill inte belastas av skuld, jag bär skuld över mitt barns död, för att jag inte förstod att han mådde dåligt, jag orkar inte ta mig an andras ohälsa. Jag kan dock vara en mycket god vän, jag kan trösta och finnas där när jag orkar, men jag vill inte belastas för hårt så jag själv inte orkar. Jag lever ett liv efter detta, jag menar verkligen lever. Jag för en kamp mot de negativa tankarna varenda dag, försöker förmedla det positiva istället för det negativa, försöker att inte tala om döden i en form av att den är bättre. Döden är just det, den är döden och inget vi bör befatta oss med om den inte kommer på en naturlig väg. Självmord är så fruktansvärt, det är inte ett SJÄLV-MORD, det är även ett visst mått av mord på dem som älskar oss. Vad har de för möjlighet att välja??? Vad hade jag för möjlighet att välja när mitt barn tog sitt liv. Jag befinner mig här och måste kämpa. Visst jag kan lägga mig ned och ge upp, men hur går det då med dem som finns kvar. Har jag den rättigheten? NEJ är mitt fasta svar.

  Livet är en kamp, men det är en kamp jag måst ta.

Jag fördömer aldrig någon som mår dåligt, men jag säger det finns hjälp att få. Vi har en bra psykvård, det finns läkare som vet, men att må bättre tar tid. Ingen kan uträtta Mirakel, vi måste själva kämpa och Livet efter borde kunna döpas till Kampen, för det är ordet för de som lämnas kvar.

English Version

I get so sad to watch the angelic mothers fighting, what is there in life to fight about. We should just support each other, our children are gone. We are wearing all the emptiness and loss. Pain that can not brush away from life anymore, but that can mitigate the kind words.

  Some of us are there on the scale when others are there in the valley. So is it like to live in the afterlife.

  It is painful to hear people talk about suicide, but if you want to answer them to help so you can do it very well just give them the network address here:

http://www.sjalvmordsguide.se/ or communicate health care contacts.

  I try to discourage suicide and I will not be easy for someone to say they should take their own lives, maybe it's just what they will do when you fried them to stop talking like that. I would not be burdened by guilt, I carry guilt about my child's death, because I did not realized he was not feeling well, I can not take me an other people's ill health. However, I can be a very good friend, I can comfort and be there when I can, but I would not be burdened too hard so I can not cope. I live a life after this, I mean really live. I  fight against the negative thoughts every day, trying to convey the positive instead of negative, try not to talk about death in a form that it is better. Death is just that, it is death and nothing we should concern ourselves with if it comes in a natural way. Suicide is so terrible, it's not a SELF-MURDER, it is also a measure of the murder of those who love us. What is their role to play?? What did I have a choice when my child took his own life. I am here and have to fight. Sure I could lie down and give up, but what of those who remain. Do I have that right? NO is my solid answers.

  Life is a struggle, but it is a struggle I had to take.

I condemn no one ever feels bad, but I say there is help available. We have a good mental health, there are doctors who know, but that feeling better takes time. No one can do Miracles, we must ourselves struggle and the life after should be renamed to fight, because that's the word for those left behind.

Så är det utanför mitt köksfönster idag, grådiset ligger över byn, för man måste väl säga att det är en by. Träden har blivit gröna, björkarna är vackra nu när de slagit ut sina små blad. Tyvärr så har regnet hållit ett grepp om oss i två dagar nu.

Katten är rastlös och älsklingen kutar på bandet och jag. Jo jag sitter här och pratar med er. Jag tog en morgondusch och har ingalunda lust att springa där nere i källaren ensamen, inte idag, inte i går och så håller det på.

  Nedstämdhet tror jag det heter. Jag tänker så otroligt mycket på Kim och på min egen framtid. Jag oroar mig över allt som sker och allt som inte sker, över jobb och över ett liv. Försöker dock att leva i nuet men det är inte lätt att leva med noll kronor i fickan och räkningar vilande i klykan och med en helvetes massa önskningar om förändringens vindar. Att hålla modet uppe är inte så jädra lätt hela tiden.

  Jag har ett barn på andra sidan och det har varit ett bra tag sedan jag drömde något om honom nu, vilket gör mig rädd, känns som en bit försvinner och jag vill inte tat han ska försvinna, aldrig någonsin. Han måste finnas i mitt liv hela tiden även om han är min ängel nu. Ni kanske tycker det jag skriver är luddigt, konstigt. Men jag säger inte alls, det är så att ha barn på andra sidan, man ropar i vinden och hoppas de skall höra.

 Nåja, jag har saker att ta tag i, dammsuga behövs, byta sängkläder i sängen och skriva...

Jag måste skriva på min bok. Det är dags att koncentrera sig, att sätta sig och tänka på vad som händer där inne i min andra värld, där mina karaktärer lever sitt liv och hoppar ut för att fästas vid ett papper.

  Ni, ja ni får ha en alldeles speciell dag och jag hoppas ni ger mig en tanke eller två. Kram

English Version

So it is outside my kitchen window today, gray mist lies over the village, for we must say that it is a village. The trees have turned green, the birches are beautiful now that they wiped out their small leaves. Unfortunately, the rain kept a grip on us for two days now.

The cat is restless and beloved husband is on the band and me. Well I'm sitting here talking to you. I took a morning shower and have no means desire to run down there in the basement alone, not today, not yesterday, and so it continues.

   Sadness, I think it's called. I think so much of Kim and my own future. I worry about everything that happens and everything does not happen, the job and more than one life. Trying to be living in the present but it is not easy to live with zero dollars in our pocket and bills resting in the cradle and having a hell of a lot of wishes for the winds of change. To keep up the spirits are not so damn easy all the time.

   I have a child on the other side and it's been a while since I dreamed about him now, which makes me scared, feels like a bit lost and I do not take ​​he will go away, ever. He must be in my life all the time even though he is my angel now. You may think what I write is fuzzy, weird. But I say not at all, it's that having children on the other side, you shout in the wind and hope they will hear you.

  Well, I have things to grab, vacuuming is needed, change the linens on the bed and write ...

I have to write in my book. It is time to concentrate, to sit down and think about what's going on in there in my other world, where my characters live their lives and jump out to be attached to a piece of paper.

   You, yes you can have a very special day and I hope you will give me a thought or two. hugs

Ja så har det varit en raid utanför igen och din ängel har tappat vingarna, katterna har grävt och stått i och rivit ned din porslinsängel så nu måste köpa lim så jag får laga den. Tills dess får du vara utan ängel här ute på din minnesplats Kimpan.

  Det är dags att ta bort blommorna jag satte, de slokar men jag får väl se i Forshaga om de har några billiga plantor jag kan sätta ned hos dig så du får det fint igen. Tråkigt bara att inte få ha något ifred.

  Jag har inte varit till minneslunden på ett bra tag men jag tänder ljuset här ute och jag har dig i mina tankar alla dygnens timmar älskade hjärtat. Önskar tiden kunde vridas tillbaka, att man kunde göra saker om och om igen. Jag skulle stanna tiden så du levde kvar här med oss andra.

Vi hade så mycket goa stunder du och jag mitt älskade änglabarn. All tid vi satt tillsammans med bilder på datorn, saker du gjort som du visade mig, stunder då du försökte lära mig nya saker. Eller glädjen över då du byggt på hemsidan. Spel som du försökte utveckla. Musik som du lärde mig tycka om, all hip hop som jag annars aldrig sett.

  Du skall veta att jag aldrig blir den samma mer, jag saknar dig hela tiden och jag saknar all den tid du gav mig, våran tid, all kärlek. Din röst, din värmde och ska jag vara ärlig så saknar jag till och med våra bråk.

  Jag förstår verkligen inte varför du gav dig av, kommer aldrig att göra det och det gör så ont.

  Men jag är förvissad om att en dag tar du emot mig, en dag får vi ge varandra kramar igen tills dess vilar du i mammas hjärta, i minnen och i mina tankar varje dag. Älskar dig Kim <3 Mamma

English Version

Yes, it has been a raid outside again, and your angel lost its wings, the cats have dug and been in and torn down your porcelain angel, so now you need to buy glue so I can fix it. Until then you can be without angel here on your memory Kimpan.

   It is time to remove the flowers I sat, they droop, but I hope to see in Forshaga if they have some cheap plants I can sit down with you so you get it nice again. Too bad not being able to have some peace.

   I have not been to the memorial garden for a while but I light the candle out here and I have you in my thoughts all the days and nights of hours beloved heart. Wish time could turn back, that you could do things over and over again. I would stop time so you continued to live here with us.

We had so much goa moments you and I loved my angelic children. All the time we sat together with the images on the computer, things you've done that you showed me, times when you tried to learn new things. Or the joy of when you built the website. Games that you were trying to develop. Music that you taught me to like, all hip hop that I otherwise never seen.

   You should know that I will never be the same more, I miss you all the time and I miss all the time you gave me, our time, all the love. Your voice, your warmth and should I be honest, I miss even our fights.

   I really do not understand why you set out, will never do it and it hurts so much.

   But I am confident that one day will you catch me, one day, we give each other hugs again until you are resting in his mother's heart, in memories and in my thoughts every day. Love you, Kim <3 Mom