Jag ska ta och plocka bort ganska omg här hemma granen och allt utom min stjärna och lillgranen i köket för den är så fin när den lyser så den får stå ett tag till men ja annars så ska det bli rent hus under min ledighet, det är ju ingen som ser utsmyckningen i alla fall. Saknar gamla tider, gamla traditioner, sammanhållning all den kärlek som allt bestod av, nu är allt så tomt utan Kim, så förändrat detta nya liv jag tvingats få, splittrat, ont och fyllt av fasa.

Jag anstränger mig för att se ljusglimtar och att ta dom in till mitt hjärta och hålla dem hårt för att leva av, men vissa dagar känns det trögt i alla fall.

Idag har  vi kommit till en punkt vi båda talat om länge och det känns så tufft, men vi har inte tiden och vår vän behöver mer av oss, jobbet igen som tar det mesta precis som med Kim den känslan han bar på. Men nu vet jag att vi får träffas och att allt blir bra så lite lugnare är det, men ändock känns det svårt att släppa taget då vi har delat så många år och han är en del av oss och en länk till Kim, men det blir ju till det bästa så här.

Det är så mycket i familjerelationer som förändras, man vet så lite om vad framtiden kan ge och mitt tips är att inte försöka bry sig om framtiden utan flyta med den istället och så får den bli som den blir bara. Ska ta med oss fläskfile och lite grädde och göra en gryta av det när vi far bort idag, potatis räknar jag med att det finns på plats. Till detta tänkte jag ha minimorötter och gröna ärtor. Vi ska inom apoteket också för det är dags för maken att hämta ut medicinerna bäst att få hem så det finns hemma. Själv ska jag till läkaren den 24 januari och får då fortsätta prata med honom om min vikt, sockret som ökat och allt annat jag känner inom mig. Man känner sig gammal och sliten sedan kim dog, det var som att en fasad av ungdom bara rann bort med honom, livet klädde mig i en tung mantel som jag inte slipper undan att bära. Nu när Januari närmar sig och den svåra dödsdagen kliver in hos mig så kan jag inget annat än att minnas och glädjas över att Kim var min son, att känna den stolthet jag bar inom mig över detta faktum. Han var en underbar son och jag älskade honom med min själ, jag kommer alltid att göra det och jag hoppas av hela mitt hjärta det finns en möjlighet att vi ses igen, att han möter mig när allt tar slut. Barnen ska inte dö före en själv, men så blev det med Kim i alla fall, han valde att dö och jag fick inte en enda chans att rädda honom, jag fick inget veta och nu lever han kvar i minnena och skriften, i den bok jag måste skriva klart så fort jag bara kan...

English Version

I'll take and pick off quite omg home the Christmas tree and everything but my star and little Christmas tree in the kitchen because it's so nice when it is lit so it may stand for a while but yes otherwise it will be a clean sweep during my leave, it is nobody who sees the decoration anyway. Missing the old times, old traditions, cohesion all the love that all comprised, now everything is so empty without Kim, so changes in this new life I have had few, scattered, painful and full of horror.

I exert myself to see bright spots and take them into my heart and hold them hard to live by, but some days are slow anyway.

Today we have reached a point we both talked about a long time and it feels so tough, but we do not have the time and our friend needs more of us, the job again, which takes most of the time just like with Kim that feeling he was carrying. But now I know that we must meet and that everything will be fine as little quieter it is, but still feels it's hard to let go when we have shared so many years and he is a part of us and a link to Kim, but it becomes course at the best like this.

There is so much in family relationships change, we know so little about what the future may give, and my advice is to not try to care about the future without a float with it instead, and so it may be that it is just. Must take with us pork and a little cream and a pot of it when we go away today, potatoes, I expect that it is in place. To this thought I have baby carrots and green peas. We will also be in the pharmacy for it is time for my husband to pick up medications best to get home so it's at home. I'm going to the doctor on 24 January and will then continue to talk to him about my weight, which increased the sugar and whatever else I feel within me. I feel old and worn since Kim died, it was like a facade of youth just ran away with him, life dressed me in a heavy jacket that I did not get away with wearing. Now that January is approaching and the difficult days of death climbs in with me so I can do nothing but remember and rejoice that Kim was my son, to feel the pride I carried within me of this fact. He was a wonderful son and I loved him with my soul, I will always do it and I hope with all my heart there is a possibility that we meet again, he meets me when everything ends. Children should not die before oneself, but it was with Kim in any case, he chose to die and I did not get a single chance to save him, I did not know and now he lives remain in the memories and the scripture, in the book I need to finish as fast as I can ...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...