Jag fick tips om att lyssna på denna vackra låt och jag tog den till mitt hjärta, kändes som om min lilla Kim talar till mig på något vis. Saknar och saknar, så tomt det blivit, så meningslöst det är, men jag förstår nu hur mycket han betydde för oss alla och jag försöker verkligen att vara tacksam för allt jag fått genom honom, all kärlek, allt hopp, all glädje, alla kramar men det är svårt. Så svårt att mista den man älskar, mitt barn, mitt kött och blod som vuxit inuti min kropp. Livet är så tufft och jag har alltid trott jag var stark, men nu känner jag mig ynklig, svag önskar att jag fått en andra chans, en chans att få honom tillbaka igen.

Pratade med Fonus igår och nästa vecka kan jag vänta ett samtal från de som sätter ned min Kim, nästa vecka ska han komma på plats på minneslunden trodde man, det är en bävan men på samma gång ett lugn inom mig att låta min son få vila, att få återgå och bli ett med jorden. Det känns bra att veta att han är på samma plats som mig, kanske kan jag känna honom där då.

Jag hoppas det är så, för det är så tomt utan honom vid min sida.

Idag är det valborg och vi ska ta och åka till vagnen och grilla, träffas, Helena och Robin kommer och svärfar och det blir majbrasa nere vid sjön så vi ska bara vara och umgås. På något sätt känns det bra men på ett annat sätt så tungt för du har ingen möjlighet att vara med oss där, att skratta, berätta saker för oss och jag saknar det av hela mitt hjärta, hela min själ skriker efter dig älskade lilla Kim.

Jag har så svårt att fatta att du valde att göra så här, inte trodde man någonsin att du var någon som ville dö, du pratade med mig på msn och på samma gång ville du dö, eller? Ändå sa du att det var bra, jag mår inte bra längre och jag är inte tyst, kan inte välja den utväg du gjorde, men gudarna ska veta att jag önskar mig en sådan utväg varenda dag, att slippa känna sorgen, saknaden, att slippa vetskapen om att du har lämnat mig och att jag står ensam kvar.

Men jag kan inte skada de andra som du skadade oss, det är fel. Jag måste lära mig leva ett liv utan dig, men inte än det är nog faktiskt långt kvar för det känns så tungt inom mig, du gjorde så allt tog slut. All kraft, all energi, den rann ut, hitar den inte är så orkeslös.

Du trodde nog att alla skulle tycka det var bättre utan dig, men herregud det är så tungt, fattade du inte att vi älskar dig?

Du var allt inom mig, jag var så stolt, du var min fina son och jag följde dina steg så varför sa du inte att du behövde hjälp?

Ska försöka ha en trevlig dag, att låta dig finnas med i tanken och i det jag gör idag, att ge dig en stund av frid, min ängel jag ska försöka låta dig vara med i allt det vi alla känner idag. Du är så förtvivlat saknad, älskad i evighet, vi behöver dig så jag hoppas du hör min bön, stanna med oss, vaka över oss för vi är svaga utan Dig.

Mamma

 

Emy Åhlund

30 april 2011 11:09

Stackare! min favorit katt blev påkörd men att mista sin son är mycket värre antar jag! Jag tycker så himla synd om dig! Hoppas att det blir bättre! Mvh Emy (10 år)

http://emyahlund.bloggplatsen.se

Tove Birkeland Brandt

30 april 2011 19:32

Ja att mista sitt barn är att mista sitt liv.
Kram och tack för att du skrev

 

Mollie

30 april 2011 11:15

- Hej, Jag heter Mollie & har läst din blogg lite, Vad tragiskt med din son, jag ska snart skaffa hund & om jag skulle förlora honom vet jag inte vad jag skulle ta mig till. Men att mista en son är nog värre, vill bara att du ska veta att du har mitt stöd. Mvh // Mollie

http://mollie-vilgot.bloggplatsen.se

Tove Birkeland Brandt

30 april 2011 19:31

Tack

 

Caroline C

30 april 2011 14:50

Bästa Tove!
Jag vill bara önska dig och din familj en Trevlig Valborg.
Vädret hos mig är inte det bästa det blåser kallt och är gråmulet.
Så jag hoppas att du/ni ändå får en finare och skönare kväll än oss.
Själv går jag fortfarande i dimma och kom att tänka på att det gör vi nog båda fast på två olika sätt.
Det känns ibland som om man befinner sig i en glasbubbla och inte är med i verkligheten.
Man är instängd i denna dimmiga värld!
Måtte det vända snart för oss båda!
Såg att du åter fått en oförskämd kommentar, suck!
Men det är bra att du inte tar åt dig utan ger svar tillbaka.
Kramar dig!
från vännen Caroline

Tove Birkeland Brandt

30 april 2011 19:30

Ja jag önskar även dig en bra valborg, vi var till vagnen en tur men blåsten och kylan drev oss hem igen, men det blev grillat tillsammans med dottern så det kändes bra i alla fall.
Ja vi får hoppas att vi kommer ur våra töcken snart. Kramar till dig

 

Maria

30 april 2011 16:10

Men gud så fruktansvärt, jag lider med dig så otroligt mycket! Jag tror inte att det finns en sorg större än att förlora sitt barn? Jag har själv haft samma tankar som din son, och nu när jag själv har en tjej så undrar jag hur hennes tankar kommer att gå när hon blir större.. det är så hemskt, men man kan ju inte tänka så. Kämpa på, dom säger att det blir bättre med tiden.

Maria

Tove Birkeland Brandt

30 april 2011 19:28

Tack snälla, ja det är verkligen den största sorg man kan känna, det är som att vara levande död. Kram och ta vara på er

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...